I mina ögon är båda bryggderna klockrena tior så förväntningarna är skyhöga.
Så här blir det när Herr Frederiksen bjuder in till Weasel Brunch.
När ölet slås upp är det som ren motorolja. Ett högt mörkbrunt skum ger en vacker krona. Men oj så fort det försvinner. Detta vittnar om en hög alkoholhalt. Så här i efterhand när jag läst på flaskan visar det sig ligga på 10.7% abv. Doften är komplex och doftar mycket melass. Till viss del brända toner. Min sambo Vilse säger att det doftar som det där som inte är socker man ger till hästar.
Äntligen ska jag då få smaka på denna blandningen av den vinösa Hr. Frederiksen och den kraftiga Beer geek brunchen med sitt bajskaffe (ja den har Koppi Luwak i sig).
En tjock och kraftig bryggd ankommer med en stickande känsla i kinderna.
WOW så många smaker! Komplexitet i sitt esse. Glider över till Hr. Frederiksens vinösitet men pangar på med alla Beer Geek Brunchens smaker. Den söta chokladen, kaffesmaken och jag förvånas av hur lite humlesmak det är i den. Mikkeller är ju trots allt inblandat!
Alla dessa smaker är i total harmoni med varandra. Om smaker gifter sig är detta ett enda bigamiskt (kan man säga så?) ölsamhälle.
Eftersmaken hänger i precis hur länge som helst! Blir lite rökig efter ett tag och ger den där lilla pricken över i:et.
Total förälskelse!
Den som vågas sig på att säga att detta smakar som kyckling är välkommen på en brunch hemma hos mig, då bjuds det på buffé i form av knogmackor.
En annan sak, jag är troligen på väg till Amager, i Amager, eller på väg från Amager vid tidpunkten ni läser detta, är jag inte det så är jag med största sannilokhet på Mikkellers egen bar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar