Skånsk Lambic från Malmö Brygghus och South plains Brewing till SBWF12

Här kommer lite nyheter om SBWF 2012.

Mestadels baserat på den södra delen av Sverige. Malmö Brygghus, South Plains Brewing Co. och så skånsk lambic.
Men först vill vi berätta att årets Hashtag för twitter och instagram osv är #SBWF12 hälsar projektledare Marianne Wallberg.

För några dagar sen var jag och hälsade på Malmö Brygghus. Det var ett tag sen senast, men allt eftersom andrebryggaren Thomas Fransson fått mer förtroenden så har det varit trevligare att gå dit.

Det började med att man skulle släppa en imperial stout vid namnet False Dimitry. Jag blev så klart intresserad över att se vad Thomas har gjort så jag åkte dit på en titt.
Jag träffade Thomas direkt jag kom dit och vi började snacka lite. Jag tog en False Dimitry och vi fortsatte att snacka om framtiden och om SBWF.
Malmö Brygghus har haft det lite upp och ner och med mer förtroende för Thomas tror jag att brygghuset frodas en ny vår.

Efter ett tag så sa Thomas, vill du ha ett smakprov på The Grand Crew? En skånsk lambic, jag är ju inte dum. Jag provar ju mer än gärna! Det var en ganska mild och torr lambic med riktigt trevliga smaker av päron, sura äpplen och ekfat. Lite söt smak av vanilj. En inte så jätte sur lambic, men det är ett stort steg som nog kan utveklas riktigt långt. För ja det var verkligen gott! Ölet har legat på congacsfat under lite mer än ett år.

För att nämna några ord om False Dimitry så är den lite tunn, men det är en riktigt god smak. Ett tips till er alla att svänga förbi Malmö Brygghus monter.

Men nu till en annan nyhet. South Plains brewing Co och huvudbryggaren Jeff Brown kommer att komma till första helgen och stå bakom Elixir Wines monter.
Elixirs monter ser för övrigt riktigt spännande ut. Man har lyckats locka dit riktigt många av bryggarna. Mike Murphy från Levig, Thomas och Anders från Xbeeriment, ett helt gäng från Amager brygghus om jag förstått det rätt, Kristian Strunge från Stronzo och så klart Jeff Brown från South Plains.
SÅ nu har ni chansen att få prova den hypade APAn från Stouth Plains.

När vi tog måndagen och tisdagen till en ny nivå. Del 2 Tisdag

Ja då var det dags för att berätta om tisdagen också
Kristopher som hade lämnat landet för att gräva guld i USA som Eriksson Glenmark och Strömstedt sjöng om 1994 hade gjort oss här hemma så fruktansvärt svartsjuka att vi bestämde oss för att dra ihop något själva. Jag och Gripen som är stora imperial stout fantaster hade redan bestämt oss för att vi skulle dricka Deschutes The Abyss från 2010 och en Dark Lord från 2009.

Gripen snackade med Blafa och han ville haka på. Självklart var Blafa med på vår provning. Eftersom vi hade med lite äldre och välhypade öl ville Blafa inte vara sämre. Jag frågade honom vad han tänkte ta med och han svarade med motfrågan; Är du sugen på Behemouth från 2008? 10 and out, vi har en provning på våra händer.

Jag drog ett varv till slaktaren och köpte ett par riktigt fina entrecoter. Till det käkade vi även lite grillad majs och några marinerade champinoner. Vi började dock inte med att gå på dom tunga ölen först. Utan vi började milt med en Almond 22 Pink IPA. Vi alla har blafat den förr och tyckte alla tre att den får onödigt mycket skit, och att den faktiskt är ganska trevlig.

Sen tog vi oss ann min nya favorit Lervig Rye IPA Som båda grabbarna verkligen gillade. Hoppas ni inte tröttnar på bilder som ser nästan lika dana ut, men jag bara älskar den platsen i min trädgård!

Men så blev det då det grillade. Jag gör mina ganska så hårt pepprade, så kan man bara pressa på lite citron som sås. Köttet är så fint att det talar ltie för sig själv.
Sjukt onödigt att gå till ICA och köpa halvdassig entrecote när man kan gå till slaktaren. Det kostar inte många ören mer och så får du så jävla bra kött!
Till maten en klassiker i form av Amagers IPA, en helt ovanlig IPA som jag tycker är riktigt fin, framförallt till en köttbit.

Men nu börjar det, det är nu vi sliter fram Three Floyds Behemoth från år 2008. Ett öl som ni ser ligger på Örådets topplista över bästa öl vi provat på ett Ölråd.
Detta är ett galet bra barleywine på det sättet ett Barley wine ska vara, dvs riktigt med malt som är centrum, men uppbackat av en riktigt härlig humleprofil. Men det är malten som spelar förstafiol precis som man har lyckats med i Behemoth.
Jag har bara smakat den färsk en gång, men då var jag påverkad av en kväll med på tok för mycket alkoholstinn öl och kunde inte riktigt ge den ett ordentligt omdömme.
Här är humlen ändå ganska välbevarad, istället för att ge en massa smak så lyfter den upp resterande delar av ölets karraktärer och är mycket delikat.

På tal om delikat, bästa ölet för kvällen var Three Floyd Dark Lord från 2009. Det trodde jag inte på förhand eftersom en Abyss var med i kvällens lineup. Dark Lorden var ett för mig överhypat öl som inte alls kunde leverera som man hoppats på. Men vid just detta tillfälle så levererade den på bästa maner. När vi flyttade in till soffan för att se Sverige - Frankrike nådde det sin peak. Då hade ölet nämligen fått lite mer värme i sig. Även om det var källarkallt, dvs ganska så hög temperatur.

Det var skarpa russintoner blandat med Choklad, kaffe osv. Komplext till tusen men aningen för sött. Gripen klagade på att det inte var så rostat som han vill ha det. En av de saknerna jag faktiskt uppskattar med Dark Lorden är att den inte undanhåller alkoholen med att ge den för mycket rostat. Alkoholen ja, den känner man verkligen inte av. Den är helt perfekt inklämd i mitten.

Sen var det dags för en favoritöl. Då menar jag en riktig favoritöl! Deschutes The Abyss har varit en favorit sen första gången jag smakat på det. Årgången 2010 är enligt mig den bästa och den har alltid levererat.

Jag och Blafa har redan druckit den ihop, mot en Dark Lord faktiskt och det kändes nästan som den där underbara kvällen i december. Den var för övrigt HELT galen!

Men detta är även det en trevlig kväll och när vi slår upp ölet så stänker Zlatan in 1-0 till Sverige. Klockrent att vår lagkapten och superstjärna öppnar upp för oss på detta vis.

Nu kommer det dock ett problem. Ölet smakar inte alls som det ska. Det är inte alls så härligt chokladigt och kraftigt som det har varit tidigare. Jag skrev om den förra sommaren. Då smakade den såhär. Konstigt nog handlade även det om en fotbollshändelse. Skumt!

Aja, när man väl skakade runt ölet ordentligt så kom det fram en större smak. Det var mer komplext osv, men den levde inte alls upp till det den smakat vid två andra tillfällen. Riktigt synd eftersom det var första gången för Gripen. Aja, det blev ju en riktigt trevlig kväll för oss ändå. Sverige vann och Dark Lorden var bättre än de två tidigare tillfällena jag mins den och Behemoth var precis lika bra som alltid. tre 10 poängare i min bok.

Köttet, för fan, glöm inte köttet!

Lervig Aktiebryggeri (Brewers Reserve) Rye IPA

Förste augusti släpps Lervigs Brewers Reserve Rye IPA på Systembolaget för ynka 29 kronor. Varför jag tycker att detta är bästa IPAn som släpps på systembolaget anno 2012 får ni läsa här nedan.

Som ni kanske läste i torsdags där jag skrev en berättelse om mästerbryggare Mike Murphy och charmiga Lervig Aktiebryggeri. Annars kan ni läsa om det här.
Min favorit öl från bryggeriet (av det jag provat) är utan tvekan deras råg IPA. Det är en IPA på över 100 IBU, så det är en ordentligt besk öl. MEN det är inte ett för beskt öl, det är grymt ballanserat, mer om det i smakpalleten.

Framför mig i den härliga och gassande Vellingesolen står det en rödbrun öl med ett krämigt litet skum. Väldigt härlig färg på ölet, vilket jag antar är rågen som sätter.

Det doftar oerhört mycket och man känner beskan redan i doften. Det är riktigt fina aprikos toner i doften dom mycket citrusfrukter som grapefrukt och sharonfrukt. En viss bränd doft av lite kanderade nötter blandat med russin. Lite riv i doften, från rågen.

Lervig Brewers Reserve Rye IPA

Smaken då, jo även den är ganska rivig. En imponerande stor munkänsla där ölet lixom känns som att det växer. Det lägger sig som en hinna runt om munnen, framförallt längre bak på tungan och i kinderna. Där ligger det ett beskt, men ändå väldigt uppfiskande fruktig och söt smak. Detta bidrar ditt en extremt trevlig eftersmak. Men det är en smak mellan detta också.

Det börjar med den stora munkänslan som sagt. Men det är stora smaker över hela upplevelsen. Det börjar med några citrusfrukter. Det är som att äta direkt från en purfärsk persimonfrukt. Riktigt trevliga toner av röda vindruvor och massor av aprikoser.
Den riviga rågen gör att den annars överbeska ölen inte känns så besk utan som väldigt balanserad. Vilket är riktigt coolt då det känns väldigt svårt att lyckas med.

I eftersmaken känner jag lite lakrits. Inte salmiak som många ogillar, utan lite rå-lakrits och det är riktigt riktigt gott. Eftersmaken är som ni kanske förstår påtaglig och varar i evigheter. Undra var de 8,5% ABV blev av...dom lixom bara försvinner in i smakuppelevsen. Vansinnigt!

Det kommer inte bara en massa "huddemög" från Norge, det kommer även riktigt bra öl igen!
Återstår att se om Konrads Stout är lika bra, även den släpps den 1e Augusti. Då trist att man måste vänta så länge för att smaka på den! Eller ska man ta en vända över till Köpenhamn nu igen?

Geniet Mike Murphy och Lervig Aktiebryggeri sätter tillbaka Norge på ölkartan

I augusti har Elixir Wine ordnat så att det kommer lite produkter till Systembolaget från Norska bryggeriet Lervig Aktiebryggeri.

Men vem vet något om Lervig?
Jo det är nog väldigt många som höjer på ögonbrynet när man säger att bryggaren bakom ölen är Mike Murphy. Ja ni vet mannen som haft ett finger i spelet på några av bästa ölen som kommit ur skandivanien. Bland annat Ölfabrikken Porter, Mikkellers Beer Geek brunch, Amager MuprHill* och Nörrebro brygghus Seven.

Mike Murphy då för er som inte har hundra koll. Han är en amerikan som kom till Danmark via Italien och startade Gourmetbryggeriet och är en av dem som dragit lasset för den öltradiotionen som nu börjar växa i norden och framförallt i Danmark.

Lite kul att det inte bara är öl från Lervig som släps, utan bland annat även Walrus punch IPA från Stronso. Stronso har ju tvärtom inte gjort mycket nytta, mer än att röra upp andra bryggare och bara glidit med på framgångsvågen. Många av ölen är bra och man har fått utså lite väl mycket oförtjänad skit.

Efter några några turer till Italien och då Ölfabrikken blev en del av Gourmetbryggeriet som i sin tur blev en del av Harboe.
Ja det är en ganska sorlig historia i sig om hur två av de mest spännande danska bryggerierna blev lurade av Harboe. Kortfattat så började det med att mannen bakom Ölfabrikken Christian Skovdal Andersen skulle göra sitt öl på burk, men det funkade inte så man fick sälja och Gourmetbryggeriet tog över med hjälp av Harboe som sen lurade dem båda och nu äger båda bryggerierna...eller varumärkena iallafall.

För Christian Skovdal Andersen blev det en framgångssaga ändå med sitt "nya" projekt BeerHere. Återstår att se om det blir samma framgång för Mike Murphy och Lervig Aktiebryggeri som Mike kom till för 2 år sen.
Lervig ligger beläget i den norska staden Stavanger, vilket är norges tredje största stad. Själva bryggeriet har funnits sedan år 2003. Så på sju år har vi helt missat dem helt och hållet och nu i två år har vi väl ändå missat dem....tills NU!

Det började med Lucky Jack Pale ale, en ganska slätstruken APA enligt mig, men klart drickbat på sin låga ABV. 4.7% gör den till en bra sommar APA. Jag hade vid ganska många tillfällen sett Lervigs Winter ale. Men eftersom jag var lite halvdassigt inställd på Lervigs tidigare öl så stod jag alltid över den. I dagsläget väldigt onödigt gjort!

För mig vände Lervig solsidan upp med sin underbara råg IPA, Rye IPA Brewers reserve. Ett av dem ölen som kommer på Systembolaget. Mer om detta öl kommer! Men det är en IPA på råg som stoltserar med över 100 IBU(international bittenes units)! Detta kan vi räkna mot tex Brewdogs Punk IPA som har "bara" 45 IBU.

Rye IPA i Balders trädgård

Det andra ölet som kommer på Systembolaget är Konrads Stout Russian Imperial Stout Ett öl jag själv inte har provat, men verkligen känner mig sugen på. Ska enligt rapporterna (Ratebeer) vara en maffig imperial stout på 10,4%ABV. Den kommer att kosta nästan löjliga 30 kr dessutom. Löjligt billigt that is!


*Från Amager Brygghus förklaring om ölet MurpHill. Det förklarar ganska bra om hur uppskattad Mike är i, framförallt Danmark.
If you wonder about the name, we can reveal that this beer is named after two of the most talented American brewers Shaun Hill and Mike Murphy, who with their presence in this country has enriched Danish brewing culture in incredible degree. Shaun and Mike is the mastermind behind our Rye Porter / MurpHill project, and it is with absolute pride that this beer is named in their honor