Det var final i engelska kuppen och Mange som är en stor Liverpoolsupporter välkomnade oss till hans hem.
Vi började i lugn takt med en tripel. The Bruery Trade winds som är en tripel smaksatt med thaibasilika. Detta gjorde att ölet fick en intressant krydda till den sedvanliga friskan the Bruery har.
The Bruery har utvecklats mer och mer för mig till ett av mina topp bryggerier.
Tråkigt för Mange så förlorade Liverpool matchen, så vi skapade en egen match.
Thorsten som nyligen har kommit hem från en resa till New York hälde upp tre öl och blindprovade oss på vilken vi tyckte var bäst.
Ölen var Dogfish Head 90 minutes, Bells Two Hearted Ale och Ballast point Big eye. Tre riktigt bra ipor men någon av dem måste dra det längsta strået.
Big Eye var den som var sämst, men var en riktigt frisk och fruktig IPA som jag mer än gärna hade haft en hel del av hemma i sommarsolen.
90 minutes var bara näst bäst, med sin lite mer brända ton (i jämförelse mot dem andra) och varmare tumletoner. Dock den absolut bästa humlebasen av ölen.
Men bäst av alla var Two hearted ale. Jäkligt bra IPA, helt annat utseende från de andra då den var ljusare och lite grumlig. Doft och smak satt precis perfekt och var balanserat till perfektion.
Jag började koka upp kvällens musslor, som återigen var gjorda på Rodenbach Grand cru. Thorsten slog då även upp en Lervig Rye IPA.
En riktigt trevlig IPA från Lervig. Jag har varit lite missnöjd med dom två senaste ölen jag prova från Lervig, men denna var riktigt trevlig. Gott med rågöl och en riktigt bra humlesmak och beska.
Maten var färdig och Mange frågade vad jag tyckte att vi skulle ha för öl till musslorna. Självklart svarade jag att till musslor ska man ha ett öl i belgisk stil, men inte något som tar över musslorna utan snarare lyfta fram dem. Magne frågar, ska vi ta en Kwak kanske? Ja det är ju strålande tänkte jag.
Magnus tar då fram en Kwak från 1984.
Doften var precis som många andra gamla öler likt ett avloppsrör. Men inte lika farligt som vingtage lambicsen vi drack för någon månad sen.
Smaken var dock kanon, belgisk dubbel trodde jag inte var någon bra lagringsöl men detta höll aboslut måttet. Den översöta ölen Kwak var nu den söta, men väldigt behagliga ölen Kwak.
Men nu, nu vänder vi sidan för nu är det färska grejer! Thorsten är ju nämligen en hjälte med stora mått. Han tog nämligen med sig en Avery Maharaja hem. I mina ögon den bästa dubbel IPAn som existerar. Eller som jag har provat. Denna paralellprovade vi mot Firestone Walker Double Jack.
Doftkampen vinner Firestone Walker, ja jäklar vilken underbar doft. Det var bland det bästa jag luktat på i ölväg. Riktigt fruktig och härlig och det fortsatte även ut i smaken. En mycket välbalanserad dubbel ipa vilket jag värdesätter högt. Men då har ni väl inte glömt att detta var emot Maharaja? För om man snackar balans och dubbel ipa så ska man alltid nämna Maharajan. Svårt att ranka dem mot varandra men jag håller fortfarande Maharajan högt. Nej inte för att det kommer från världens bästa bryggeri Avery utan för att det är min uppfattning.
Maharaja har en maltbas och en kropp som är klockren, att den sen har en humleuppsättning av världsklass gör den bäst. Mer Maharaja till folket!
Nu behövde vi lugna ner humlesinnet och ta en gammal klassiker. Ja det är en klassiker och den är verkligen gammal. Gouden Carolus från 1976.
En riktigt riktigt bra öl. Kraftiga russintoner, ganska söt och sen den belgiska jästsmaken. Sannslöst gott.
Han hade gjort en helt underbar sidorätt i form av en ungsstekt sallad på sockerärtor och paprika. Till detta serverades det bearnaise och potatismos med lite parmesan ost på toppen. Riktigt fint!
Sen togs det fram ännu ett färskt öl, i jämförelse. En imperial stout från 1983, mitt födelseår! Courage Imperial Russian Stout. Ett öl jag aldrig hade hört talas om tidigare. Men det är ett gammalt Engelsk bryggeri som numera är en del av Wells & Young.
En cool imperial stout, har nog mattats ordentligti doften och i smaken. Men det var en mild vinös stout som hade ordentliga chokladsmaker.
Thorsten hade även med sig en försmak till Copenhagen Beer Celebration i form at ett öl från Cigar City tillsammans med The Bruery. Ölet var en cederträslagad Biere de garde. Cigar City/The Bruery Dos Costas Oeste Cedar.
Vid första smak var det riktigt gott, väldigt fräscht av citroner, apelsinskal och grapefrukt. Cederträdslagringen har gett en pepprig smak och passade ganska väl till.
Gott att ha smakat av, men efter ett tag blev det faktiskt bara för mycket. Jag tror att ingen av oss drack upp hela sitt glas faktiskt.
Vi avslutade kvällen med att dricka lite ice cider. En spännande dryck som jag en gång gett till Magnus efter en resa till Kanada. Fick leta häcken av mig för att få tag på en flaska. Det var inte lätt, men strax utanför Kelowna fick jag faktiskt tag på en. Var delvis för att jag var svensk och hade koll på att det fanns.
Det var ganska gott, som en avec då det var väldigt sött, lite som honung. Neige heter dom som gör det och vad själva drycken heter lämnar jag tyvärr osagt. Någon av läsarna som vet hur man uttalar: Neige recolte 2007 La Face Cahcée De la Pomme. Detta kanske är en sak för Brekeriet att ta in? Dom har ju faktiskt cider i världsklass i sin palett.
Sist ut på kvällen var det Speedway Stout dags. En av världens absolut bästa imperial stouts från amerikanska Alesmith, kanoner med kaffe och choklad som skjuter ut smak. Oerhört komplex och viss rostad smak. Vi drack den dock när den var lite för kall. Var och förblir ändå en strålande dryck!
På torsdag så möter jag åter upp Thorsten, men då är det Sour & Bitter. Ser ju inte alls fram emot det...nej nej, inte alls!
