En kväll med ölmat(?) och öl i focus

I höstas var jag i Amsterdam och Kristopher mer eller mindre tvingade på mig en flaska Cigar city Marshal Zhukov. Jag hade provat den på fat på Blind Tiger Ale house i NYC för något år sen och vek mig lite för priset på flaskan. Men så övertalade han mig att köpa flaskan som redan då hade ett år på nacken.
Kort efter ville Gripen och Blafa köpa in sig på flaskan och då kom jag på ideen med att bjuda in vännerna på en ölkväll med focus på just den flaskan men även på en tre rätters som alla hade den röda tråden att allt var tillagat med öl. Mange blev också inbjuden, det förtjänade han!

Först ut var Rodenbach Grand Cru kokta musslor.
Super enkelt.
Man köper 5 st Rodenbach grand cru, två nät med blåmusslor, två lökar och ett par lagerblad.

Skrubba musslorna i kallt vatten. Släng dem som är sönder och de som är öppnade. Eller om de är öppnade så banka till dem relativt hårt, stänger den sig inte då så är det bara att kassera.
Hacka löken.

Unibroe Quelque Chose

Sen häller man i ölen, löken, mussorna i en kastrull och toppar med lagerbladen (2-3 st). Jag delar dem i två kastruller, för att de ska ligga löst och det är lättare att hantera.
Denna gången gjorde jag dock en extra batch på Oppigårds Golden ale, blev gott, men inte lika gott.
Efter ca 8 minuter så är koket klart. Häll över spadet, med löken, i en ny kastrull och tillsätt matlagnigsgrädde. Koka upp med salt och peppar.

Eylenbosch Kriek vintage 1990

Lägg upp musslorna och häll över såsen. Almryd var impad och gjorde samma sak hemma sen. Men han toppade även med lite gräslök. Ingen dum ide!

Till detta drack vi först en Unibroe Quelque Chose från 2002, en hybrid mellan en Kriek och en brown ale. Ett öl jag sprang på när jag var på Khioskh med grabbarna.
Vi konsumerad även dessa under förrätten. Unibroue - Edition 2004, Fantome Chocolat, Gilde Ratskeller och en Eylenbosch Kriek från 1990
Sen mellan maträtterna chillade vi med en Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine och en Cantillon Lou Pepe Geuze 2008.

Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine

 Huvudrätten var en riktigt kul grej! En så kallad Beer but chicken.
Även detta är super lätt!
Du behöver följande, en hel kyckling, olja, salt, lite färska kryddor, rub (krydda) en öl på burk (inte 500 ml burk)
Torka kycklingen så att den blir torr, öppna upp skinnet med en sked, så du skrapar på kycklingen och inte på skinnet. In med lite goa kryddor där i. Så som salvia, gurkmeja, timjan och gärna lite lite vitlök.
Ta olja på händerna och se till att hela kycklingen är inoljad, se det som en sensuell massage om du vill...ehhh, eller? Sprid sen ut salt över hela kycklingen innan man gör samma sak med en rub. Själv hade jag en färdig rub från förra året och kan inte minnas helt vad jag hade i den!

När dett är klart kommer vi till själva opperationen! Slå upp halva ölet i ett glas, låt resten vara i burken. En i maten en i kocken som det heter!

Trä över kycklingen på burken, så att kycklingen sen kan stå upp genom att stå på burken och luta sig på benen. Se bilden.

Låt detta stå på grillen i hela 75 minuter, MINST, under indirekt grillning. Kom igen ni har väl en Weber?
Det blir faktiskt mer och mer saftigt ju längre det står, men mellan 75 och 90 minuter på en 2 kilos kyckling skulle jag rekomendera.

Ölet jag använde till koket var en Maui Brewing Bikini blond lager. Som inte bara är en av världens bästa lagers utan även ett stort internt skämt mellan oss som var på Stockholm beer and whiskey festival. Burken fick jag i födelsedagspressent av Kristopher och Gripen och ni kan tro att det var skratt när den kom fram! Men helt ärligt, man kan nog göra det på vilken burköl som helst. Men jag hade nog gärna privat igen på en veteöl.


Till maten konsumerade vi The Bruery Mischief som satt som handen i handsken!
Efter det så rullade ölen på fint. Fullers Vintage Ale från 2002, Cantillon Lou Pepe Geuze 2008, Mikkeller Black Buffalo innan vi äntligen går på kvällens huvudnummer:
Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout


Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout

Detta är det vackraste öl jag någonsin skådat! Det var fullkomligt fenomenalt att bara snurra runt ölet och titta på det. Något vi gjorde under en längre tid. Att dricka det var inte heller helt dumt. Bästa ölet koncumerat 2012 (so far) är ett faktum!

När jag sen går in för att förbereda efterrätten, så händer det konstiga saker i trädgården. När jag kommer ut igen sitter Blafa med en Dansk Fadöl och en Brutal Brewing Cheap Thrils framförsig. Gripen kommer springandes och spottar ut det i min rabatt och jag undrar vad som egentligen hände. Mange erkände att han hade taigt med sig dessa öl och att det var för att se vad det smakade efter något så gott. Ja det såg väl sådär ut med tanke på Gripens reaktion!
På tal om Gripen och reaktioner, han hälde vatten i sitt glas efter Zhukoven, det var mer färg på det än på Cheap Thrils!

Efterrätten var även det en enkel historia. En vaniljglass med färsk mango serverat med en chokladsås på Carnegie porter. Min sista Carnegie porter från 2007 dessutom.

Till detta blev det rökverk, en Fonseca. Fonseca är en ganska mild cubans cigar som har en matt ton av vanlj. Riktigt bra till efterrätt och till Blackwahter suicide...
Vad det är? Jo det ska jag berätta. På bordet stälde jag fram Southern Tiers öl från Blackwather serien som är Jah-Va, Mokah, Oat, Choklad och Crème Bruele.

Southern Tier Backwater sucide

I just den ordningen drack vi dem, men med det faktum att jag slog upp en liten zipp från samtliga öl i ett annat glas. Detta ger då ett öl som är av samtliga Blackwather ölen. Om det var gott behöver vi inte distuktera. Sött var det iallafall!
Kristopher började må riktigt dåligt efter detta. Han trodde att det var cigarren då han inte är riktigt van vid att röka. Det är inte jag heller iofs, men jag kan abslut förstå honom. Jag hävdar dock att det inte var cigarren. Det var där där jävla Dansk Fatöl som förstörde det hela!

Jag, Mange och Blafa fortsatte kvällen med en Fritzale Imperial IPA och en Nögne Ö Sunturnbrew från 2009.
Efter all denna öl och all denna mat var det nu ingen som orkade mer utan dom for hem till sitt precis som Vilse åter steg in genom dörren.
Dagen efter var inte en av mina roligare kan jag lugnt säga!



Kvällens öl

Stort tack till Kristopher, Gripen, Blafa och Mange som alla hade med sig några riktigt bra öl och en mjöd som jag inte nämner något mer!
Vill ni läsa mer om ölen så tycker jag att ni borde detta som från Kristophers och Gripens blogg.
Öl i faboulösa Vellinge

Lambic från 1950, 60, 70 och 80 talet, en vanlig provning så att säga

Jaha, då var det dags igen.

En ölprovning som man sent kommer att glömma. Trodde att dessa skulle vara de sjukaste provningarna jag varit på någonsin. Då vi bland annat provade Thomas Hardy från 2004, 1994, 84 och 74. Här hittar ni dem, del 1, del 2, del 3 och del 4.

Denna gången ramlade jag Ronny, Thorsten in hos Magne tillsammans med Jonas och bröderna Ek eller Brekeriet som de flesta känner dem som.

Det var utlovat några sjuka lambics som ni kanske förstår av titeln. Direkt vi kom in så serverades det lite Carnegie Porter från 2005. De blev sedan även en från 2007, Ronny, som varit där lite tidigare hade dock 2004 i sitt glas. Det missade tyvärr jag.

För er som undrar, jodå. Det var ordentlig skillnad på 2005 och 2007. Den från 2005 var klart bättre i cholkladsmaken. Mycket krämigare och fylligare. Så nu lägger vi porters och grejer fram.

Välkomna till, ”Din sure fan, var tog humlen vägen?”

Vill börja med att berätta att detta är nedkortat duktigt, för jag hade kunnat skriva en roman om detta.

Kvällens start var en vertikalprovning. Detta mellan Timmermans Kriek från 2011 och en från 1971. Skillnaden på färgen är enorm. Se på bilden bara. Galet! Även smaken var det klar skillnad på. Den vanliga Timmermans Kriek är väldigt söt och artificiell medan den från 1971 är len och fin. Det luktar lite unket men det är absolut ingen fel på smaken. Härligt fruktig och ganska söt.

Timmermans Kriek 1972 vs 2011

Vi glider snabbt vidare till nästa öl, för det var väl lite för ungt med en kriek från 1971, ja vi drar till med en Haeyvert Kriek från 1958....femtioåtta!

Haeyvert Kriek 1958

Jag börjar direkt fundera ut hur många jag känner för är ens födda 1958. Ja det är mor, far, mormor, morfar och farmor....sen stannar det. Här får vi även lära oss att förr i världen använde man inte etiketter utan man drog ett vitt streck för Geuze och rött för Kriek. Lite historia är inget jag klagar på då det alltid är intressant att lära sig om den underbara drycken!

Ölet doftar även detta unket så in i bänken. Det luktar mer som ett avlopp än något annat. Man får en mindre chock då smakerna år mycket renare och framförallt av körsbär. Det är förvånansvärt syrlig.

Nja nu behöver våra hjärtan varva ner lite, så in på bordet kommer det en helt normal 3 Fonteinen Oude Kriek. Ja hur fasen denna nu kan vara helt normal. Jag gillar 3 Fontainen, men deras Geuze rankar jag klart högre än deras kriek. Det är dock en utarbetad kriek som är klart underskattad med tanke på vad den får tampas med resten av kvällen.

Vi lämnar krieken en sväng för att ta oss ann en helt vanlig Oude Geuze (Vieille) från Brouwerij Oud Beersel. Detta ölet finns på bolaget och är härligt friskt och gott.

Nu meddelas det att pausen är över, de senaste två ölen har ju inte ens 20 år på nacken. Två raka är nästan så att man skäms!

In på bordet kommer det en Eylenbosh Faro från 1988. Ja ropar jag och Andre till, vi var födda då! Detta ölet är fenomenalt! Det är en fin sötma från farinsocker och lite bränt socker. Jag tycker att det finns en matt humlesmak, men dom andra håller inte med. Däremot så kommer vi alla fram till att det är en härlig efterbeska och så kommer farinsocker smaken tillbaka. Riktigt fin!

Eylenbosh Faro 1988

Kvällens nästa är även kvällens i särklass bästa. Jag tror faktiskt att alla åtta tyckte att denna var bäst. Van Malder Geuze från 1966.

Nu kommer det att bli extremt svårt att förklara vad detta öl smakade. För det var så bra så bra så bra! Det är en syrlig öl som är makalöst balanserad.

Även denna har en mindre trevlig doft av avlopp och det är lite kork som följer med i vissa glas. Mitt bland annat. Men det försurade inte smaken det minsta. Himmelskt gott, finns knappt superlativ som kan täcka resterande ord om detta fenomenala öl.

Van Malder Geuze 1966

Nästa öl ut är Hansens Geuze, detta är kvällens äldsta och det är från 1955. Ja ni läste rätt, det är ifrån nitonhundraFEMTIOFEM!! Det är så sjukt att man inte riktigt vet hur man ska ta ställning till det. Ingen av ölen har ju varit dåliga än. Jag trodde inte att det skulle hålla, men jo jäklar nog fasen är det sjukt gott! Inte alls lika syrligt som de tidigare, men smakerna är fortfarande där. Har tappat lite av sin eftersmak. Eller ja det tror jag iallafall, jag är född på 80 talet, hur ska jag kunna veta detta? Hade varit väldigt kul att prova en som är helt färsk mot detta.

Hansen Geuze 1955

Kvällens provning avslutades med ett bonusöl som vi redan har provat tidigare. Det är Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale från 1972. Ett sött öl med bra maltsötmma som verkligen smakar lite som sirap och farinskocker. Smakar verkligen som ett utspätt barley wine.

Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale 1972

Här är allt som serverades under kvällen.

Carnegie Porter 2004, Carnegie Porter 2005, Carnegie Porter 2007, Timmermans Kriek, Timmermans Kriek 1971, Heyvaert Kriek 1958, 3 Fonteinen Oude Kriek, Brouwerij Oud Beersel Oude Geuze (Vieille), Eylenbosch Faro 1988, Van Malder Gueuze 1966, Hanssens Gueuze 1955, Roman Dobbelen 1972

När provnigen väl var klar så drack vi lite extra på kvällen. Det var inte några dumma öl då heller. Men de väljer jag att inte skriva något vidare om även om detta hade varit en fullskalig provning i sig.
Brewbaker, Berliner Art, Nils Oscar Rökporter 2007, Samichlaus 2006, Det Lille Bryggeri Vintage Julebryg 2009, Brooklyn Brewery Monster Ale 2007, Hornbeer Black Magic Woman, Abbaye des Rocs Grand Cru, Sigtuna Ace of Spades Imperial Stout och till slut en Abbaye des Rocs Brune.

Avslutningsvis måste jag säga att jag fortfarande är i chock. Det var helt fenomenalt. Bjuder därför på en sista bild, detta är etiketten av Timmermans Kriek från 1971.

Timmermans Kriek 1971