En fredag med King Henry och hans vänner

Ja då var det en helt vanlig fredag tänker ni. Jo det tänkte vi också, men så har vi ju släpt på det där med vanliga veckodagar!
Jag och Ola drog en sväng till Kristopher på fredagen för att hänga lite och snacka om Kristophers resa till USA.
Eftersom jag snackat gott om köttet från slaktarn så drog jag en vända förbi honom på vägen hem och plockade på mig lite öl innan Ola svängde förbi Vellinge och hämtade upp mig. Kristopher ringde och sa att Blafa och Martin även skulle komma och att Gripen troligen även han skulle vänga in om en sväng.

Vi tre började lugnt med lite öl från Malmö brygghus som Ola hade plockat med sig på vägen hem från jobbet.
Dom smakade bra som vanligt, förutom XPAn som var smörig. Det är första gången det händer mig, men det har hänt andra och jag har inte riktigt trott dem. Men nu så, nu kände jag det.
Vi käkade lite på de fina entreoterna jag hade plockat med mig och njöt av de goda ölen.

Sen tog vi fram något spännande, jag har fått lite öl av min kollega från Spanien. Min kollega som faktiskt också heter Christopher. Men han stavar det ännu jobbigare än Kristopher. Vad är det för fel på bokstaven F undrar man ju?

Aja från ett bryggeri som heter Nomada. Jag har tidigare provat deras IPA som var sjukt bra. En tropisk och härlig brygd. Men nu hade jag med en imperial porter som heter Royal Porter A La Taza. Den var sjukt bra. Det trodde jag aldrig! Jag jämför den med Gonzo och jag tror faktiskt att den spanska var bättre.
Riktigt bra, framförallt var den välbalanserad som en herre från Södertälje. Ja det låter kanske inte så balanserat när jag väl tänker efter...men det var gott om choklad och göttigheter i den. Bästa Spanska öl jag har provat iallafall.

Sen kom Blafa och Martin. Då drog Kristopher fram en Biere de garde gjord på fänkål.
Jag har själv länge tjatat om ett öl med färnkål i så jag blev riktigt glad att det fanns. Men döm om vår förvåning om när det smakade lök om Almanac - Spring 2012 Biere de Mars. Saison i all ära, men denna var inte mer en OK.

Men sen blåste Kristopher oss av banan istället. Med sig från USA och ett byte han hade gjort hade han med sig en öl från Deschutes och Hair of the dog. Två riktigt bra bryggerier som tillsamman skapat Collage Conflux no 1. Det ska tydligen bli en serie och resten ser vi fram emot.
Det man har gjort är att man har blandat Deschutes The Dissident och The Stoic mot Hair of the dogs Adam och Fred. Sen har man lagrat det på fat från Råg Whiskey, Cognac, Sherry, Pinot Noir, Bourbon, ny amerikansk ek och ny Oregon ek. Vad de två sistnämnda eksorterna är, det vet jag inte!

Men herre gud så gott det var! En riktigt cool öl som drog åt fyra håll, men ändå hölls fast och aldrig blev obalanserad.
Sen Tog Kristopher fram en riktig personlig favorit, han vet har han har mig, när han stälde fram Shmaltz He'Brew Bittersweet Lennys Rye IPA som jag bara älskar. En dubbel IPA på råg.

Blafa hade med sig en Mikkeller öl jag velat prova sen jag såg den första gången. It's alive! Barrel aged White Wine Lychee.  Det kändes som om att det var århundraden sen jag drack någor från Mikkeller och det var en fin upplevelse nu igen. Det var en härlig wild ale. Mikkeller börjar bli riktigt  bra på det där! Härligt funky!

Då dök Gripen in till slut och han tog plats på scenen. Eller rättare sagt blåste oss alla av scenen. Den första ölen han hade med var kanske inte den bästa jag smakat men den hade det coolaste namnet på hela kvällen! Pladderballe - Kalaspöjser. Kom igen man måste bara älska namnet på det ölet! En Brown ale som vi inte nämner så mycket om smaken, men kom igen Pladderballe - Kalaspöjser. Kän på det själv...Pladderballe - Kalaspöjser...kom igen...mmmhm du gillar det! Pladderballe - Kalaspöjser, oj förlåt!

Vi stack emellan med en öl från To Öl och Sans Frontiere som Martin hade med sig. Riktigt kul för jag och Röstlund hade en diskusion om To Öl om hur bra dom är. Riktigt trygga med sina öl och dom har inte släppt något som är dåligt. Den sämsta vi kom på var nog Black Ball. När man säger att Black Ball är sämst, ja då ligger man på en väldigt hög nivå! Detta var en golden ale på brett. Dvs låter coolt, smakade coolt men når inte upp till några riktiga höjder. Det är dock inte alls dåligt. Det är tryggt, det är bra, det är To Öl.

Nu återgår vi till Gripens show...för nästa öl han tog fram är ett av de bästa barley winer jag har smakat på många år. Det kan vara ett av de bästa någonsin. Eller topp 5 iallafall. Eller topp 10 om man räknar olika årgångar av ett och samma öl. Hur som helst Goose Island - King Henry. En oerhört upphyad öl som är riktigt svår att få tag på. En så kallad whale.
Det var lite som ett välbevarat Barley wine. Jag tänker på en Monster Ale från 2004, den var nästan perfekt. Denna är i samma klass och den är det när den är färsk. Jag vill verkligen veta hur den smakar om ett år, eller om 5 år. Aja, fixade en trade på den och nu står den i mitt kök!

Efter ett sånt öl är det svårt att nå högre höjder, Kristopher gjorde ett snyggt försök med ett öl som även det hade ett coolt namn Cascade Brewing Vlad the imp'aler. Inte Pladderballe - Kalaspöjser men väl så coolt.  Gott var det också. En Amerikans Wild ale som inte riktigt var så sur som man hoppades. Den var även liten långdragen, men det kan även ha vairt på grund av att vi just smakat på ett helt underbart öl.

Kvällen slutade dock inte i moll utan Gripens show fortsatte med en Cigar City Hunahpu's Imperial stout. En vannisnig öl. Riktigt bra och en perfekt avslutning på kvällen.
Riktigt härligt med kaffe och choklad. Massvis med choklad dessutom! Härliga toner av vanilj, lite kanel och lite lakrits. Precis så komplext och bra om en imperial stout ska vara.

En underbar kväll och det bästa av allt är att det snart blir en ny!



Pladderballe - Kalaspöjser! Sista gången jag lovar!

När vi tog måndagen och tisdagen till en ny nivå. Del 2 Tisdag

Ja då var det dags för att berätta om tisdagen också
Kristopher som hade lämnat landet för att gräva guld i USA som Eriksson Glenmark och Strömstedt sjöng om 1994 hade gjort oss här hemma så fruktansvärt svartsjuka att vi bestämde oss för att dra ihop något själva. Jag och Gripen som är stora imperial stout fantaster hade redan bestämt oss för att vi skulle dricka Deschutes The Abyss från 2010 och en Dark Lord från 2009.

Gripen snackade med Blafa och han ville haka på. Självklart var Blafa med på vår provning. Eftersom vi hade med lite äldre och välhypade öl ville Blafa inte vara sämre. Jag frågade honom vad han tänkte ta med och han svarade med motfrågan; Är du sugen på Behemouth från 2008? 10 and out, vi har en provning på våra händer.

Jag drog ett varv till slaktaren och köpte ett par riktigt fina entrecoter. Till det käkade vi även lite grillad majs och några marinerade champinoner. Vi började dock inte med att gå på dom tunga ölen först. Utan vi började milt med en Almond 22 Pink IPA. Vi alla har blafat den förr och tyckte alla tre att den får onödigt mycket skit, och att den faktiskt är ganska trevlig.

Sen tog vi oss ann min nya favorit Lervig Rye IPA Som båda grabbarna verkligen gillade. Hoppas ni inte tröttnar på bilder som ser nästan lika dana ut, men jag bara älskar den platsen i min trädgård!

Men så blev det då det grillade. Jag gör mina ganska så hårt pepprade, så kan man bara pressa på lite citron som sås. Köttet är så fint att det talar ltie för sig själv.
Sjukt onödigt att gå till ICA och köpa halvdassig entrecote när man kan gå till slaktaren. Det kostar inte många ören mer och så får du så jävla bra kött!
Till maten en klassiker i form av Amagers IPA, en helt ovanlig IPA som jag tycker är riktigt fin, framförallt till en köttbit.

Men nu börjar det, det är nu vi sliter fram Three Floyds Behemoth från år 2008. Ett öl som ni ser ligger på Örådets topplista över bästa öl vi provat på ett Ölråd.
Detta är ett galet bra barleywine på det sättet ett Barley wine ska vara, dvs riktigt med malt som är centrum, men uppbackat av en riktigt härlig humleprofil. Men det är malten som spelar förstafiol precis som man har lyckats med i Behemoth.
Jag har bara smakat den färsk en gång, men då var jag påverkad av en kväll med på tok för mycket alkoholstinn öl och kunde inte riktigt ge den ett ordentligt omdömme.
Här är humlen ändå ganska välbevarad, istället för att ge en massa smak så lyfter den upp resterande delar av ölets karraktärer och är mycket delikat.

På tal om delikat, bästa ölet för kvällen var Three Floyd Dark Lord från 2009. Det trodde jag inte på förhand eftersom en Abyss var med i kvällens lineup. Dark Lorden var ett för mig överhypat öl som inte alls kunde leverera som man hoppats på. Men vid just detta tillfälle så levererade den på bästa maner. När vi flyttade in till soffan för att se Sverige - Frankrike nådde det sin peak. Då hade ölet nämligen fått lite mer värme i sig. Även om det var källarkallt, dvs ganska så hög temperatur.

Det var skarpa russintoner blandat med Choklad, kaffe osv. Komplext till tusen men aningen för sött. Gripen klagade på att det inte var så rostat som han vill ha det. En av de saknerna jag faktiskt uppskattar med Dark Lorden är att den inte undanhåller alkoholen med att ge den för mycket rostat. Alkoholen ja, den känner man verkligen inte av. Den är helt perfekt inklämd i mitten.

Sen var det dags för en favoritöl. Då menar jag en riktig favoritöl! Deschutes The Abyss har varit en favorit sen första gången jag smakat på det. Årgången 2010 är enligt mig den bästa och den har alltid levererat.

Jag och Blafa har redan druckit den ihop, mot en Dark Lord faktiskt och det kändes nästan som den där underbara kvällen i december. Den var för övrigt HELT galen!

Men detta är även det en trevlig kväll och när vi slår upp ölet så stänker Zlatan in 1-0 till Sverige. Klockrent att vår lagkapten och superstjärna öppnar upp för oss på detta vis.

Nu kommer det dock ett problem. Ölet smakar inte alls som det ska. Det är inte alls så härligt chokladigt och kraftigt som det har varit tidigare. Jag skrev om den förra sommaren. Då smakade den såhär. Konstigt nog handlade även det om en fotbollshändelse. Skumt!

Aja, när man väl skakade runt ölet ordentligt så kom det fram en större smak. Det var mer komplext osv, men den levde inte alls upp till det den smakat vid två andra tillfällen. Riktigt synd eftersom det var första gången för Gripen. Aja, det blev ju en riktigt trevlig kväll för oss ändå. Sverige vann och Dark Lorden var bättre än de två tidigare tillfällena jag mins den och Behemoth var precis lika bra som alltid. tre 10 poängare i min bok.

Köttet, för fan, glöm inte köttet!

Tar tisdagen till en ny nivå med Behemoth 2008, Dark Lord 2009 och The Abbyss 2010

Ja den rubriken säger väl allt? Annars är bilden ganska talande.
Jag, Gripen och Blafa har en bra kväll med en grillad Entrecote, lite Makmyrra lagrad ost, lite fransk ost och en lufttorkad fuet.

Så går det till i Vellinge!

Deschutes - The Abyss

En lördag som denna när min älskade vän Premier legaue har återvänt till världen är det väl dags att ta fram denna storhet från Bend i Oregon.
Många gånger har jag velat pröva The Abyss, efter att ha läst så mycket fin kritik tidigare. Oftast bygger jag upp en förväntan som inte alltid möts.

Detta är en 2010 reserva och delades mellan mig och Röstlund.

Flaskan är rätt snygg, med en matt mörkare räd färg och en svart spricka i. En svart dryck med ett mörkt, brunt skum.

Doften är av choklad, nästan som finaste cacao. En rökighet trycker fram och man känner även en viss doft av bourbon.


Vid första smaken blir det spontanljubel!!
Deschutes - The Abyss är sannslöst komplex. Men det är en otroligt lätt dryck. Man trodde att den skulle vara tjockare och kraftigare.
Smakar som Vilses lakritschoklad. En bitterhet från mörkaste choklad. Röstlund klämmer nu till med att det smakar eldigt och han har en stor poäng i det. Det vi kommer fram till är det är en torr eksmak och spritsmak från bourbon lagringen. Det är en lång eftersmak av bourbon, choklad och framförallt dess bitterhet.
Viss sötma av troligen lite mörkare sirap. Med sötma i doft än i smak dock.

Efter uppphällning två, ja det förändrast drastiskt.
Det är ett öl som växer nått oerhört. Nu är det mycket chokladsmak. Ölet känns genast fruktigt och med mer laktirs. Mindre eksmak men med en väldigt bra touch av majsspriten.

Till detta åt vi en Gruyere som passade lysande till. Men det är klart, när passar inte en gryere?