En fin ölkväll med goa tradeöl

Som jag berättade så hängde vi lite i Kävlinge innan Mikkellers beer makers dinner.
Alexi sa att det var första gången han stannade i Kävlinge frivilligt.
Vi hade ju redan börjat med en Russian River Pliny the Elder.

Vi fortsatte och drack ett öl från Kanadensiska Driftwood, som heter White Bark. Ett veteöl med koriander och apelsinskal.

Gripen lös med sin frånvaro och vi drack en öl som Alexi hade med från Helsingborgs hembryggargille. Ett öl som blev helt fel, men ändå lyckats bli gott. Det var väldigt trevligt faktiskt. Fale hette ölet.

Vi fortsatte på hembrygt och med Brasserie Vellanche What saison. Ett fullkomligt lysande hembryggt öl med mycket smak av ingefära och appelsin. Doft av skumbananer som inte alls kändes i smaken.
När vi drack denna så dök även Gripen upp.

 

Nästa öl ut var Surly Furious. Vilket var en första för mig. Wow, den skrivs in som top 5 IPA i världen direkt. Den var grymt välhumlad, och ändå väldigt balanserad mot den söta maltkroppen.

Nästa öl ut var en riktigt fet öl. Hair of the Dog har länge varit ett favoritbryggeri och det blir inte sämre när Blafa åter slår till med en fatlagrad varriant. Denna gången var det Hair of the dog Bourbon Fred from the woods. En fatlagrad varriant av Fred. Riktigt bra öl!

Gripen hade med sig ett öl vi länge varit sugna på. Founder Curmodgeons better half, en old ale från Founders som är en maxad varriant av vanliga Curmodgeon.
Den är bryggd med melass och med lönnsirap. Det gör att den är betydligt sötare än sin vanliga varriant. Riktigt härlig smak av bourbon och av lönnsirapen. Som att käka en amerikans frukost.

Samuel Adams Triple bock från 1997, nuff said? Ett öl som är hatat av vissa, älskat av andra. Det var förvånandsvärt hur det svängde även hos oss. Blafa hälde över det till Alexis glas. Han och jag tyckte att den var riktig fin, Kristopher vad förvirrad och viste inte vad han skulle tycka och Gripen såg mest förvirrad ut.
Jag tyckte att det var en ganska platt öl, då den saknade kolsyra. Men det var riktigt bra smak. En del funk, som många gamla öl har, men även lite toner av congac och torkade aprikoser.

Alexi hade med ett öl som jag aldrig hade sett förr och det är inte varje dag man dricker öl från Nebraska. Ni vet delstaten som Bruce Sprinsteen sjunger om. Nebraska Brewing Co Black Betty imperial stout var en kaffe bomb! Det började med att man kände ekfatet av fatlagringen, men sen när man förväntade sig att vaniljen skulle komma fram kom istället kaffe, lite mer kaffe och ytterligare lite kaffe. Det är lite som med Speedway stout, en rejäl kaffesmäll.

Sista ölet för kvällen var en bamsing! Cigar city Hunahpu's Imperial stout Bourbon barrel aged.
Den var fan-tastiskt god! Svart som synden och tjock som kolasås. Härligt mäktig av choklad som bryt av med ekfat och vanilj. En ganska ordentlig smäll med bourbon.
En riktigt cool bira, sköljdes ner med en kuban. Inte dumt alls!

Haha, sa jag sista ölet för kvällen? Nej tänkte väl det. Vi knäckte nämligen en Pliny the Elder till efter det! Boom!

20120901 - Ölråd Almyd: Mikkeller Dim Sum Beer, Mikkeller USAlive, Cigar City El Murciélago, Monk's Cafe Russian Imperial Porter

Sist vi hade Ölråd var det jag själv som stod för öl och husrum. Alla kvällens öl förutom den sista inhandlades i Köpenhamn, på/i Ölbutikken. Den sista är från systemets beställningssortiment. Går att beställa bara en flaska av den. Här är våra omdömen.
Sen är väl detta första Ölrådet som vi haft sen Olsson gick och gifte sig också. Så Olsson är numera Resin (som ölen!) när vi snackar omdömen.
Först ölet var visst skapat för att passa fint med kinamat på nån lyxkrog, så jag tänkte att varför inte testa det själv. Så jag fixade till lite hemmagjorda vårrullar med koriander, citrongräs etc för att matcha med ölen för att se om det lyfte eller sänkte ölet.

Mikkeller Dim Sum Beer
Land: Danmark
Alkoholprocent: 5%
Pris: 36 DKK / 33 cl


Resin:
Spännande öl. Många spännande men ganska tillbakahållna smaker. Koriandern hålls i schack och citrongräset sticker fram lagom mycket. Kanske lite tråkig på egen hand, men till maten gör den sig jäkligt bra. Alla kinarestauranger (och kanske indiska?) restauranger borde ha denna på menyn.
Betyg: 7

Balder:
Kul öl, i början tycker man att den är lite trist och att malten är lite malplacerad. Men med maten vi fick till är den klockren, malten är trevligare och bidrar med en riktigt trevlig maltsötma. Ölet i sig har ett litet bett men det är inte så att man trillar av stolen.
Aja, Mikkel vet vad han sysslar med när han har maten att spela mot. Utan mat får den en femma men med maten får man se storheten i ölet. Stort plus till Almryd som gör godare vårrullar än han serverar öl.
Betyg: 6

Röstlund:
Trevligt med öl tänkt för en speciell typ av mat. Ganska påtaglig malt, men med citrongräs som kryper igenom och fräschar upp. God öl som passade väldigt bra till de utmärkta vårrullar som serverade till.
Betyg: 6

Henning:
En lagon maltkropp tillsammans med en lagom häftig smak. Inget överraskande i själva ölet. När vårrullarna kommer in höjs upplevelsen märkbart. Maten lyfter ölet och smakerna från asien går hand i hand med detta försiktiga öl. Själva ölet är det mest lättdruckna Mikkeller-ölet jag druckit. Eloge till Almryd som handgjort goda vårrullar.
Betyg på ölet: 5
Betyg på maten: 8

Almryd:
Ölen i sig är inte något speciellt men god ändå. Men som utlovat så passar den finemang till asiatisk mat. Serverade hemmagjorda vårrullar till med koriander, citrongräs, ingefära och andra asiatiska kryddor och ölet lyfts till att verkligen bli en perfekt dryck till det. Ska man betygssätta ölet för sig eller tillsammans med maten är frågan? Jag väljer att göra det tillsammans med maten för ölet är framtaget för det ändamålet.
Betyg: 8

Medelbetyg: 6.4

Sen gick vi vidare till mer Mikkeller. En "belgare" med lite brettanomyces i.

Mikkeller USALive
Land: Danmark
Alkoholprocent: 8%
Pris: 78 DKK / 75 cl
Så här tyckte vi om den.

Almryd:
Underbar doft, och fina belgiska smaker. Bretten är inte jätteframträdande men man känner det är där. Smaken hänger kvar i munnen väldigt länge. Enda negativa är en lite frän smak som uppenbarar sig i eftersmaken men det är inte så betydande. Detta är i min smak.
Betyg: 8

Balder:
En komplex öl som giver och det tager. En syrlig doft som inte helt passar in till den välhumlade men ändå balanserade ölet. Hur man nu än lyckas balancera ett komplext öl som detta. Framförallt när det är bryggt på brett. Bretten bidrar till en riktigt härlig syrlighet och ändå kommer det fram en väldigt trevlig sötma från malten. Jag gillar verkligen detta öl för dess komplexitet, spretigt men ändå balanserad.
Betyg: 8

Resin:
Som en välhumlade belgisk pale ale där mr Hull (a.k.a. Brett Hull) gör ett fint inspel och skapar en komplexitet som gör detta till ett öl man kan leva med en hel kväll. Lite halvvild men samtidigt söt. Syran är ganska tillbakahållen, på gott och ont. Normalt gillar jag när de ofrivilliga spasmerna i kinderna av syran och surheten, men mildheten i detta är också mysigt.
Betyg: 8

Henning:
Man vet inte helt vad man ska förvänta sig av en crossover öl som denna. Härlig, gräsig doft och smaken är en riktigt trevlig explosion av stickig humle och jäsig bubblighet. Jag älskar den otroliga eftersmaken som bara går och går och går. Skulle kunna tänka mig ännu lite mer Brett. Ett härligt öl som står stadigt i jorden. Detta ölet gör mig glad.
Betyg: 9

Röstlund:
Wild ale, vild av humle. Återhållsam syra, men där humlen sticker ut och först bjuder på en kiwiinfluerad eftersmak som när ölet går mot rumstemperatur släpper ut beskan i en behaglig blom. Det ackompanjeras av en mjuk jordighet som balanserar brygden.
Betyg: 8
Medelbetyg: 8.2

Nästa ut var den öl jag själv var mest nyfiken på.. lagrad i tequilafat, och kryddad med spiskummin och limeskal. Lät lite udda...

Cigar City El Murciélago
Land: USA
Alkoholprocent: 9.5%
Pris: Tror den kostade 139 DKK / 75 cl

Almryd: Alltså.. sjuk öl smakmässigt. Spiskumminen är väldigt påtaglig och jag vet inte vad jag tycker om detta. Lime och tequila-smaker är rätt lena och tillför en hel del. Jag tycker den smakar väldigt likt trätandpetare med mintsmak...Luktar lite så också. Det är gott på nåt konstigt sätt men tror att spiskumminsmaken kunde varit lite mildare. När man har tagit en klunk och väntar lite känns det nästan lite som om man nyss ätit något kryddstarkt. Sjukt jävla udda. Men gott, men samtidigt så långt ifrån tradionell öl att man inte vet vart man ska ta vägen. Liten sötma finns där också, alkoholen känns helt obefintligt trots 9.5%. Roligt, udda, skumt, what the fuck. Lite så känner jag. Högre betyg för att göra nåt så crazy som ändå funkar på så många plan.
Betyg: 7

Resin: Vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta.. Det påminner om sojabitar stekta med olivolja och kebabkrydda från Özens Allfrukt. Det är inte på något sätt ett dåligt betyg, men kanske ett betyg som få kan relatera till. Egentligen är det väl spiskumminen som slår igenom.
Betyg: 7

Röstlund: Från början kändes det här som total galenskap. I takt med att tempen stiger i glaset ökar komplexiteten. Tequilafatet och limen skapar ett samspel som balanseras av spiskumminet. Denna öl förvandlas från något konstigt men roligt, till något underbart och komplext.
Betyg: 9

Balder:
Kom till Amlryd, bli bjuden på vårrullar (Dim Sum) och tacos med tequilla! Ja det smakar lite som en vanlig Anders Svensson Taco. Fan vad jag avskyr den människan! Men detta ska inte hanla om en totte som hattar runt och blandar saft. Detta ska handla om ett öl som är som är extremt finurligt samtidigt som är det alkemi som inte blir guld. Vid första anblick(smak) så är det inte något vackert, utan en ett dåligt experiment som smakar spiskummin. Men efter att man låtit det ligga i glaset i några minuter och låter det vara ett öl som man bara kan njuta av. DÅ vänder det och man börjar uppskatta spiskummien och den underbara citrusfruktigheten limen ger. Jag börjar gilla detta extrema öl som är så snnslöst komplext att många andra komplexa öl kan dra dit pepparn växer. Första betygen var en sexa, men jag ändrar mig nu....
Betyg: 8

Henning:
Att beskriva den här ölen är som att bygga lego, det finns många olika klossar att välja mellan. Det är en rolig öl och du hittar bland annat lime, kryddighet och en hint av kokos som troligen kommer från fatlagringen. mycket tanke och galna ideer ligger med säkerhet bakom det här ölet som kan passa på sommar-festen. THIS is a Cool Brew!
Betyg: 8

Medelbetyg: 7.8

Sist ut var en svensk porter. Den vi provade var No 4 (kom vi fram till). Ratebeer listar ölet i några olika varianter men alla är svagare än vad som stod på vår flaska... vilket var ganska massiva 13.5%. Sen måste jag bara säga att priset på 27 spänn och några ören är löjligt så vill ni prova så knalla in på närmsta Systembolag och beställ hem en flaska. Så här tyckte vi om den.

Monks Imperial Porter No 4
Land: Sverige
ALkoholprocent: 13.5%
Pris: 27.90 kr / 25 cl

Almryd: Lite rökig smak, smakar nästan lite cigarr-aktigt. 13,5% men känns nästan lite tunn på nåt konstigt sätt men 27 spänn är ett helt galet pris. Den kunde haft ännu lite mer chokladig smak och större kropp. Kaffetoner som genomsyrar ölet. Helt ok men hade väntat mig lite större smaksensationer från en så potent imperial porter. Fast den är lite elegant på nåt sätt ändå.
Betyg: 7

Resin: Olivolja och kakao. Fina fisken skulle jag säga. Någon borde tipsa alla fyllegubbar om att detta är en öl som får dem fulla för en ganska liten peng. det var ganska stor skillnad mellan de olika flaskorna, men det är väl sånt man får leva med när man dricker svenska småbryggeriers öl.
Betyg: 7

Röstlund: Tätt och mörkt. Lite fruktigt med efterföljande kaffetoner, alkoholen döljs väl i denna huvudstadska imperialporter. Väldigt behaglig.
Betyg: 7

Balder:
Härliga komplexa smaker och framförallt choklad. Doften är av renaste cacao och det påminner sig i smaken. Det är en len och bra. Otroligt att det är på över 13% ABV. Visst den är len, den är bra, men det är inte helt perfekt. Det är vissa kosmetiska missar i ölet. Den är lite för mild och det är lite för lite rost i. Men i övrigt är det ett bra betyg. Bästa ölet jag provat från Monks.
Betyg: 8

Henning:
Kakaosmakande och klistrig coolt mästerverk från Monks som verkligen visar var skåpet ska stå. Värmande, våldsamt och vackert. Jag älskar detta ölet.
Betyg: 9

Medelbetyg: 7.6

Det var allt från min provning. Mer kommer framöver!

Nytt vintage rekord på en sån där underbar kväll, del 1

Detta inlägget är uppdelat i två inlägg.
Först och främst för att jag inte har bilder på alla ölen, vissa öl ville jag gärna ha på den fina kameran istället för att använda mobilkameran som jag oftast använder.
Vårt nya personliga rekord för tex vänta lite på sig då det är ett öl som ligger på kameran, som just nu befinner sig i Stockholm med min sambo Vilse.
Värt att notera är att tidigare rekord var Hansens Oude Gueuze från 1955
Det hela började med att Mange kom över och jag hade redan lovat honom att han skulle få prova en riktigt fin öl som han tidigare inte hade provat. En Drie Fonteinen - Golden Blend. Det ända ölet i sitt slag. Det är en blandning av 1, 2 och 3 årig lambic som är sjukligt god!

Riktigt härlig och verkligen en ölets svar på champagne. Helt underbar! Eftersom detta var ett öl man kunde få på Sour & Bitter hade mina två andra gäster Thorsten och Patrik redan provat det.

Herrarna fick börja med varsin öl från Stone, en IPA och en Ruination. Två öl som Thorsten helt missade att få beställt när Great Brands lancerade via deras förbokning av Stones öl.

Herrarna fick sen sätta sig till bords och kvällens klassiker kom fram. Musslorna kokta i Rodenbach Grand Cru. Men denna gången hade jag äntligen vågat hotta upp dem med lite småbitar av stekt chorizo. Detta är en rätt som jag tidigare har ätit på Colicchio and sons. Då åt vi det till en Ommegangs Abbey ale, och eftersom det gjordes år 2009, så tog vi en Ommegangs abbey ale från 2009!

Ett öl som verkligen passar till musslorna och med sin sötma men ändå kraftiga kropp. På tal om det så tog vi som andra öl till denna en Cuvee van de Keizer från 2007.

Denna magnifika och mästerliga kejsaren av belgisk öl. Den är sannslöst välbalanserad och yckket god. Bryggs av belgiska bryggeriet Het Anker.

Nästa öl kom också från Het Anker. Men ingen av oss hade någonsin hört talas om den tidigare. Hur Magnus kommit över den är fortfarande ett mysterium men det var en öl från år 2000 med namnet Mechelse Reuzen bier. Ett öl vi inte vet mycket om mer än att man bara gör det var 25e år.

Ölet var en vänligare historia som inte går till historeböckerna som en smaksensation. Men det var en typisk Het Anker öl. Det är riktigt välbryggt och det finns inga direkta felsmaker, ganska mild och ändå lite gåtfull.

Vi fortsatte på spåret med en belgisk saison, men från USA denna gång och även denna bryggd av Ommegang år 2009. Vi pratar om en Ommegang Hennepin. Ommegang är för er som inte vet för övrigt ägt av Mortgaat. Samma familj som äger Duvel.

Hennepin var dessutom den första saisonen som är bryggd i USA. Ölet är väldigt gott och friskt och det kommer en hel del smak av apelsin.

VI bytte sen helt och hållet med en pale ale jag fått av min kollega från Spanien. Edgards pale ale av ales agullons. Inte heller något man kommer att komma ihåg direkt. Men det kommer man av nästa öl. En helt vanlig Cantillon Blåbär.

Ett av världens mest hypade öl. Amerikanerna knackar på dörren för att få tag på den. Dom är som galna, precis som vanligt, för att få tag på dessa ölen. Man känner inte så oerhört mycket smak av blåbären. Det är en god öl, men den är nog tyvärr i kattegorin Överhypad! Kul att Patrik hade detta öl med sig, jag hade precis satt en på kylning. Men som ni kanske förstår så är den nu i Californien och en kille som heter Tom.

Förutom det hade han även med en Dark Hops från Beer Here. Han sa att den nog var gammal men den kanske är god ändå. Sanna mina ord, den var riktigt bra. Humlen var mer eller mindre borta, men bakom detta öl var det en riktigt trevlig maltkropp med mycket toner av choklad och en liten liten hint av salmiak.

Sista ölet jag orkar skriva om i detta as långa inlägg blir Thorstens första bidrag och det jag nästan blev med spänd på. Cigar City Improv (eller Improvisacion som den egentligen heter). Ett öl som förklaras som en oatmeal rye inda brown ale.

Rakt översatt är det en havregryns råg brown ale med mycket humle. Ja inte uppfattade man den så iallafall. Klart att smaklökarna hade börjat dö ut lite, men det var nog just det som var problemet. De var bara uppvärmda. Tyvärr så blir ölet lite för mycket smaker till höger och vänster att det inte blir någon direkt smakupplevelse av den. En kul öl, men tyvärr når den inte riktigt upp till det jag hade hoppats på.

Resterande uppdatering får vänta lite på sig! Imorgon eller på fredag kommer det. Då blir det Fou Foune och gammla öl! 

En fredag med King Henry och hans vänner

Ja då var det en helt vanlig fredag tänker ni. Jo det tänkte vi också, men så har vi ju släpt på det där med vanliga veckodagar!
Jag och Ola drog en sväng till Kristopher på fredagen för att hänga lite och snacka om Kristophers resa till USA.
Eftersom jag snackat gott om köttet från slaktarn så drog jag en vända förbi honom på vägen hem och plockade på mig lite öl innan Ola svängde förbi Vellinge och hämtade upp mig. Kristopher ringde och sa att Blafa och Martin även skulle komma och att Gripen troligen även han skulle vänga in om en sväng.

Vi tre började lugnt med lite öl från Malmö brygghus som Ola hade plockat med sig på vägen hem från jobbet.
Dom smakade bra som vanligt, förutom XPAn som var smörig. Det är första gången det händer mig, men det har hänt andra och jag har inte riktigt trott dem. Men nu så, nu kände jag det.
Vi käkade lite på de fina entreoterna jag hade plockat med mig och njöt av de goda ölen.

Sen tog vi fram något spännande, jag har fått lite öl av min kollega från Spanien. Min kollega som faktiskt också heter Christopher. Men han stavar det ännu jobbigare än Kristopher. Vad är det för fel på bokstaven F undrar man ju?

Aja från ett bryggeri som heter Nomada. Jag har tidigare provat deras IPA som var sjukt bra. En tropisk och härlig brygd. Men nu hade jag med en imperial porter som heter Royal Porter A La Taza. Den var sjukt bra. Det trodde jag aldrig! Jag jämför den med Gonzo och jag tror faktiskt att den spanska var bättre.
Riktigt bra, framförallt var den välbalanserad som en herre från Södertälje. Ja det låter kanske inte så balanserat när jag väl tänker efter...men det var gott om choklad och göttigheter i den. Bästa Spanska öl jag har provat iallafall.

Sen kom Blafa och Martin. Då drog Kristopher fram en Biere de garde gjord på fänkål.
Jag har själv länge tjatat om ett öl med färnkål i så jag blev riktigt glad att det fanns. Men döm om vår förvåning om när det smakade lök om Almanac - Spring 2012 Biere de Mars. Saison i all ära, men denna var inte mer en OK.

Men sen blåste Kristopher oss av banan istället. Med sig från USA och ett byte han hade gjort hade han med sig en öl från Deschutes och Hair of the dog. Två riktigt bra bryggerier som tillsamman skapat Collage Conflux no 1. Det ska tydligen bli en serie och resten ser vi fram emot.
Det man har gjort är att man har blandat Deschutes The Dissident och The Stoic mot Hair of the dogs Adam och Fred. Sen har man lagrat det på fat från Råg Whiskey, Cognac, Sherry, Pinot Noir, Bourbon, ny amerikansk ek och ny Oregon ek. Vad de två sistnämnda eksorterna är, det vet jag inte!

Men herre gud så gott det var! En riktigt cool öl som drog åt fyra håll, men ändå hölls fast och aldrig blev obalanserad.
Sen Tog Kristopher fram en riktig personlig favorit, han vet har han har mig, när han stälde fram Shmaltz He'Brew Bittersweet Lennys Rye IPA som jag bara älskar. En dubbel IPA på råg.

Blafa hade med sig en Mikkeller öl jag velat prova sen jag såg den första gången. It's alive! Barrel aged White Wine Lychee.  Det kändes som om att det var århundraden sen jag drack någor från Mikkeller och det var en fin upplevelse nu igen. Det var en härlig wild ale. Mikkeller börjar bli riktigt  bra på det där! Härligt funky!

Då dök Gripen in till slut och han tog plats på scenen. Eller rättare sagt blåste oss alla av scenen. Den första ölen han hade med var kanske inte den bästa jag smakat men den hade det coolaste namnet på hela kvällen! Pladderballe - Kalaspöjser. Kom igen man måste bara älska namnet på det ölet! En Brown ale som vi inte nämner så mycket om smaken, men kom igen Pladderballe - Kalaspöjser. Kän på det själv...Pladderballe - Kalaspöjser...kom igen...mmmhm du gillar det! Pladderballe - Kalaspöjser, oj förlåt!

Vi stack emellan med en öl från To Öl och Sans Frontiere som Martin hade med sig. Riktigt kul för jag och Röstlund hade en diskusion om To Öl om hur bra dom är. Riktigt trygga med sina öl och dom har inte släppt något som är dåligt. Den sämsta vi kom på var nog Black Ball. När man säger att Black Ball är sämst, ja då ligger man på en väldigt hög nivå! Detta var en golden ale på brett. Dvs låter coolt, smakade coolt men når inte upp till några riktiga höjder. Det är dock inte alls dåligt. Det är tryggt, det är bra, det är To Öl.

Nu återgår vi till Gripens show...för nästa öl han tog fram är ett av de bästa barley winer jag har smakat på många år. Det kan vara ett av de bästa någonsin. Eller topp 5 iallafall. Eller topp 10 om man räknar olika årgångar av ett och samma öl. Hur som helst Goose Island - King Henry. En oerhört upphyad öl som är riktigt svår att få tag på. En så kallad whale.
Det var lite som ett välbevarat Barley wine. Jag tänker på en Monster Ale från 2004, den var nästan perfekt. Denna är i samma klass och den är det när den är färsk. Jag vill verkligen veta hur den smakar om ett år, eller om 5 år. Aja, fixade en trade på den och nu står den i mitt kök!

Efter ett sånt öl är det svårt att nå högre höjder, Kristopher gjorde ett snyggt försök med ett öl som även det hade ett coolt namn Cascade Brewing Vlad the imp'aler. Inte Pladderballe - Kalaspöjser men väl så coolt.  Gott var det också. En Amerikans Wild ale som inte riktigt var så sur som man hoppades. Den var även liten långdragen, men det kan även ha vairt på grund av att vi just smakat på ett helt underbart öl.

Kvällen slutade dock inte i moll utan Gripens show fortsatte med en Cigar City Hunahpu's Imperial stout. En vannisnig öl. Riktigt bra och en perfekt avslutning på kvällen.
Riktigt härligt med kaffe och choklad. Massvis med choklad dessutom! Härliga toner av vanilj, lite kanel och lite lakrits. Precis så komplext och bra om en imperial stout ska vara.

En underbar kväll och det bästa av allt är att det snart blir en ny!



Pladderballe - Kalaspöjser! Sista gången jag lovar!

Ännu en störtskön provning i Vellinge

Ja då var det dags igen för att prova några öl som är svåråtkomliga i Sverige.
Det var final i engelska kuppen och Mange som är en stor Liverpoolsupporter välkomnade oss till hans hem.
Vi började i lugn takt med en tripel. The Bruery Trade winds som är en tripel smaksatt med thaibasilika. Detta gjorde att ölet fick en intressant krydda till den sedvanliga friskan the Bruery har.
The Bruery har utvecklats mer och mer för mig till ett av mina topp bryggerier.

Denna provade vi mot en Tripel Karmeliet som serverades i en "liten" flaska. Störst går som bekant först och jag tycker att Karmelieten vinner kampen. Personligen är det en av mina absoluta favorit belgare och estetiskt är den mycket vacker i sin guldfärg.

Tråkigt för Mange så förlorade Liverpool matchen, så vi skapade en egen match.
Thorsten som nyligen har kommit hem från en resa till New York hälde upp tre öl och blindprovade oss på vilken vi tyckte var bäst.

Ölen var Dogfish Head 90 minutes, Bells Two Hearted Ale och Ballast point Big eye. Tre riktigt bra ipor men någon av dem måste dra det längsta strået.
Big Eye var den som var sämst, men var en riktigt frisk och fruktig IPA som jag mer än gärna hade haft en hel del av hemma i sommarsolen.
90 minutes var bara näst bäst, med sin lite mer brända ton (i jämförelse mot dem andra) och varmare tumletoner. Dock den absolut bästa humlebasen av ölen.
Men bäst av alla var Two hearted ale. Jäkligt bra IPA, helt annat utseende från de andra då den var ljusare och lite grumlig. Doft och smak satt precis perfekt och var balanserat till perfektion.
Jag började koka upp kvällens musslor, som återigen var gjorda på Rodenbach Grand cru. Thorsten slog då även upp en Lervig Rye IPA.
En riktigt trevlig IPA från Lervig. Jag har varit lite missnöjd med dom två senaste ölen jag prova från Lervig, men denna var riktigt trevlig. Gott med rågöl och en riktigt bra humlesmak och beska.

Maten var färdig och Mange frågade vad jag tyckte att vi skulle ha för öl till musslorna. Självklart svarade jag att till musslor ska man ha ett öl i belgisk stil, men inte något som tar över musslorna utan snarare lyfta fram dem. Magne frågar, ska vi ta en Kwak kanske? Ja det är ju strålande tänkte jag.
Magnus tar då fram en Kwak från 1984.
Doften var precis som många andra gamla öler likt ett avloppsrör. Men inte lika farligt som vingtage lambicsen vi drack för någon månad sen.
Smaken var dock kanon, belgisk dubbel trodde jag inte var någon bra lagringsöl men detta höll aboslut måttet. Den översöta ölen Kwak var nu den söta, men väldigt behagliga ölen Kwak.

Men nu, nu vänder vi sidan för nu är det färska grejer! Thorsten är ju nämligen en hjälte med stora mått. Han tog nämligen med sig en Avery Maharaja hem. I mina ögon den bästa dubbel IPAn som existerar. Eller som jag har provat. Denna paralellprovade vi mot Firestone Walker Double Jack.

Doftkampen vinner Firestone Walker, ja jäklar vilken underbar doft. Det var bland det bästa jag luktat på i ölväg. Riktigt fruktig och härlig och det fortsatte även ut i smaken. En mycket välbalanserad dubbel ipa vilket jag värdesätter högt. Men då har ni väl inte glömt att detta var emot Maharaja? För om man snackar balans och dubbel ipa så ska man alltid nämna Maharajan. Svårt att ranka dem mot varandra men jag håller fortfarande Maharajan högt. Nej inte för att det kommer från världens bästa bryggeri Avery utan för att det är min uppfattning.
Maharaja har en maltbas och en kropp som är klockren, att den sen har en humleuppsättning av världsklass gör den bäst. Mer Maharaja till folket!

Nu behövde vi lugna ner humlesinnet och ta en gammal klassiker. Ja det är en klassiker och den är verkligen gammal. Gouden Carolus från 1976.
En riktigt riktigt bra öl. Kraftiga russintoner, ganska söt och sen den belgiska jästsmaken. Sannslöst gott.

Lite käk på det. Magus hade gjort burgare och kryddat den med taco. Jag gillar spiskummin i köttfärs så det var en hitt.
Han hade gjort en helt underbar sidorätt i form av en ungsstekt sallad på sockerärtor och paprika. Till detta serverades det bearnaise och potatismos med lite parmesan ost på toppen. Riktigt fint!

Sen togs det fram ännu ett färskt öl, i jämförelse. En imperial stout från 1983, mitt födelseår! Courage Imperial Russian Stout. Ett öl jag aldrig hade hört talas om tidigare. Men det är ett gammalt Engelsk bryggeri som numera är en del av Wells & Young.
En cool imperial stout, har nog mattats ordentligti doften och i smaken. Men det var en mild vinös stout som hade ordentliga chokladsmaker.

Thorsten hade även med sig en försmak till Copenhagen Beer Celebration i form at ett öl från Cigar City tillsammans med The Bruery. Ölet var en cederträslagad Biere de garde. Cigar City/The Bruery Dos Costas Oeste Cedar.
Vid första smak var det riktigt gott, väldigt fräscht av citroner, apelsinskal och grapefrukt. Cederträdslagringen har gett en pepprig smak och passade ganska väl till.

Gott att ha smakat av, men efter ett tag blev det faktiskt bara för mycket. Jag tror att ingen av oss drack upp hela sitt glas faktiskt.

Vi avslutade kvällen med att dricka lite ice cider. En spännande dryck som jag en gång gett till Magnus efter en resa till Kanada. Fick leta häcken av mig för att få tag på en flaska. Det var inte lätt, men strax utanför Kelowna fick jag faktiskt tag på en. Var delvis för att jag var svensk och hade koll på att det fanns.
Det var ganska gott, som en avec då det var väldigt sött, lite som honung. Neige heter dom som gör det och vad själva drycken heter lämnar jag tyvärr osagt. Någon av läsarna som vet hur man uttalar: Neige recolte 2007 La Face Cahcée De la Pomme. Detta kanske är en sak för Brekeriet att ta in? Dom har ju faktiskt cider i världsklass i sin palett.

Sist ut på kvällen var det Speedway Stout dags. En av världens absolut bästa imperial stouts från amerikanska Alesmith, kanoner med kaffe och choklad som skjuter ut smak. Oerhört komplex och viss rostad smak. Vi drack den dock när den var lite för kall. Var och förblir ändå en strålande dryck!

På torsdag så möter jag åter upp Thorsten, men då är det Sour & Bitter. Ser ju inte alls fram emot det...nej nej, inte alls!



En kväll med ölmat(?) och öl i focus

I höstas var jag i Amsterdam och Kristopher mer eller mindre tvingade på mig en flaska Cigar city Marshal Zhukov. Jag hade provat den på fat på Blind Tiger Ale house i NYC för något år sen och vek mig lite för priset på flaskan. Men så övertalade han mig att köpa flaskan som redan då hade ett år på nacken.
Kort efter ville Gripen och Blafa köpa in sig på flaskan och då kom jag på ideen med att bjuda in vännerna på en ölkväll med focus på just den flaskan men även på en tre rätters som alla hade den röda tråden att allt var tillagat med öl. Mange blev också inbjuden, det förtjänade han!

Först ut var Rodenbach Grand Cru kokta musslor.
Super enkelt.
Man köper 5 st Rodenbach grand cru, två nät med blåmusslor, två lökar och ett par lagerblad.

Skrubba musslorna i kallt vatten. Släng dem som är sönder och de som är öppnade. Eller om de är öppnade så banka till dem relativt hårt, stänger den sig inte då så är det bara att kassera.
Hacka löken.

Unibroe Quelque Chose

Sen häller man i ölen, löken, mussorna i en kastrull och toppar med lagerbladen (2-3 st). Jag delar dem i två kastruller, för att de ska ligga löst och det är lättare att hantera.
Denna gången gjorde jag dock en extra batch på Oppigårds Golden ale, blev gott, men inte lika gott.
Efter ca 8 minuter så är koket klart. Häll över spadet, med löken, i en ny kastrull och tillsätt matlagnigsgrädde. Koka upp med salt och peppar.

Eylenbosch Kriek vintage 1990

Lägg upp musslorna och häll över såsen. Almryd var impad och gjorde samma sak hemma sen. Men han toppade även med lite gräslök. Ingen dum ide!

Till detta drack vi först en Unibroe Quelque Chose från 2002, en hybrid mellan en Kriek och en brown ale. Ett öl jag sprang på när jag var på Khioskh med grabbarna.
Vi konsumerad även dessa under förrätten. Unibroue - Edition 2004, Fantome Chocolat, Gilde Ratskeller och en Eylenbosch Kriek från 1990
Sen mellan maträtterna chillade vi med en Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine och en Cantillon Lou Pepe Geuze 2008.

Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine

 Huvudrätten var en riktigt kul grej! En så kallad Beer but chicken.
Även detta är super lätt!
Du behöver följande, en hel kyckling, olja, salt, lite färska kryddor, rub (krydda) en öl på burk (inte 500 ml burk)
Torka kycklingen så att den blir torr, öppna upp skinnet med en sked, så du skrapar på kycklingen och inte på skinnet. In med lite goa kryddor där i. Så som salvia, gurkmeja, timjan och gärna lite lite vitlök.
Ta olja på händerna och se till att hela kycklingen är inoljad, se det som en sensuell massage om du vill...ehhh, eller? Sprid sen ut salt över hela kycklingen innan man gör samma sak med en rub. Själv hade jag en färdig rub från förra året och kan inte minnas helt vad jag hade i den!

När dett är klart kommer vi till själva opperationen! Slå upp halva ölet i ett glas, låt resten vara i burken. En i maten en i kocken som det heter!

Trä över kycklingen på burken, så att kycklingen sen kan stå upp genom att stå på burken och luta sig på benen. Se bilden.

Låt detta stå på grillen i hela 75 minuter, MINST, under indirekt grillning. Kom igen ni har väl en Weber?
Det blir faktiskt mer och mer saftigt ju längre det står, men mellan 75 och 90 minuter på en 2 kilos kyckling skulle jag rekomendera.

Ölet jag använde till koket var en Maui Brewing Bikini blond lager. Som inte bara är en av världens bästa lagers utan även ett stort internt skämt mellan oss som var på Stockholm beer and whiskey festival. Burken fick jag i födelsedagspressent av Kristopher och Gripen och ni kan tro att det var skratt när den kom fram! Men helt ärligt, man kan nog göra det på vilken burköl som helst. Men jag hade nog gärna privat igen på en veteöl.


Till maten konsumerade vi The Bruery Mischief som satt som handen i handsken!
Efter det så rullade ölen på fint. Fullers Vintage Ale från 2002, Cantillon Lou Pepe Geuze 2008, Mikkeller Black Buffalo innan vi äntligen går på kvällens huvudnummer:
Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout


Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout

Detta är det vackraste öl jag någonsin skådat! Det var fullkomligt fenomenalt att bara snurra runt ölet och titta på det. Något vi gjorde under en längre tid. Att dricka det var inte heller helt dumt. Bästa ölet koncumerat 2012 (so far) är ett faktum!

När jag sen går in för att förbereda efterrätten, så händer det konstiga saker i trädgården. När jag kommer ut igen sitter Blafa med en Dansk Fadöl och en Brutal Brewing Cheap Thrils framförsig. Gripen kommer springandes och spottar ut det i min rabatt och jag undrar vad som egentligen hände. Mange erkände att han hade taigt med sig dessa öl och att det var för att se vad det smakade efter något så gott. Ja det såg väl sådär ut med tanke på Gripens reaktion!
På tal om Gripen och reaktioner, han hälde vatten i sitt glas efter Zhukoven, det var mer färg på det än på Cheap Thrils!

Efterrätten var även det en enkel historia. En vaniljglass med färsk mango serverat med en chokladsås på Carnegie porter. Min sista Carnegie porter från 2007 dessutom.

Till detta blev det rökverk, en Fonseca. Fonseca är en ganska mild cubans cigar som har en matt ton av vanlj. Riktigt bra till efterrätt och till Blackwahter suicide...
Vad det är? Jo det ska jag berätta. På bordet stälde jag fram Southern Tiers öl från Blackwather serien som är Jah-Va, Mokah, Oat, Choklad och Crème Bruele.

Southern Tier Backwater sucide

I just den ordningen drack vi dem, men med det faktum att jag slog upp en liten zipp från samtliga öl i ett annat glas. Detta ger då ett öl som är av samtliga Blackwather ölen. Om det var gott behöver vi inte distuktera. Sött var det iallafall!
Kristopher började må riktigt dåligt efter detta. Han trodde att det var cigarren då han inte är riktigt van vid att röka. Det är inte jag heller iofs, men jag kan abslut förstå honom. Jag hävdar dock att det inte var cigarren. Det var där där jävla Dansk Fatöl som förstörde det hela!

Jag, Mange och Blafa fortsatte kvällen med en Fritzale Imperial IPA och en Nögne Ö Sunturnbrew från 2009.
Efter all denna öl och all denna mat var det nu ingen som orkade mer utan dom for hem till sitt precis som Vilse åter steg in genom dörren.
Dagen efter var inte en av mina roligare kan jag lugnt säga!



Kvällens öl

Stort tack till Kristopher, Gripen, Blafa och Mange som alla hade med sig några riktigt bra öl och en mjöd som jag inte nämner något mer!
Vill ni läsa mer om ölen så tycker jag att ni borde detta som från Kristophers och Gripens blogg.
Öl i faboulösa Vellinge

Cigar City – Or

Balder och Röstlund trummar vidare på Cigarr Citys dubbelkagge, idag är sista dagen och vad passar då bättre med Eithers bror Or?

Detta är en Black IPA och är en kollaboration mellan Hill Farmstead och danska Grassroots, men bryggd på Cigar City med deras råvaror. Båda ligger på 11,2% ABV

Utseendet är precis som broder Either. Mörk, mörk brun, nästan svart med ett ljus, ljust brunt skum.

Doften har den där träiga peppardoften (ja vi kom ju på det sen). Balder hävdar starkt att det doftar delikatess kryddad tomatpuré. Röstlund säger syltade gröna tomater. Det doftar helt enkelt tomat av något slag. Men det doftar även som en unken gammal timmerstuga. Detta i en positiv mening. Samma vinäger doft hänger med även i Or.

Om man kan få ut mer dofter av Or, så fick man ut mer smaker av Either.

Ur Or smakar man betydligt mer humle, mycket torrare. Balansen är som bortsupen av de 11.2% och det är färre smaker att binda ihop. Efterbeskan är dock bättre i Or, en riktigt bra efterbeska men även här en påtaglig torrhet. Torrheten slår in direkt i och för sig. Cederpeppar smaken är mildare i Or, till det bättre men upplevs fortfarande som stickig. Stickigheten tycker vi dock förhöjer munkänslan en aning i de båda dryckerna. I den absolut sista eftersmaken kommer det då fram en liten russinsmak.

Bröderna Antingen och Eller är öl som man absolut borde prova. Det nämligen väldigt gott! Men vinnaren är Either i vår bok.

Det är för övrigt fyra öl i serien, de andra heter Neighter och Nor. Men bryggs i Danmark hos Grassroots och i Vermont hos Hill Farmstead.

Cigar City – Either

Jag och Röstlund tyckte att vi borde fortsätta vår resa med Cigar city vid rodret. Idag och imorgon kommer det två kollaborationsöl med Either och Or.

Detta är en Black IPA och är en kollaboration mellan danska Grassroots och Hill Farmstead, men bryggd på Cigar City med deras råvaror. Båda ligger på 11,2% ABV.

Mörk, mörk brun, nästan svart med ett ljus, ljust brunt skum.

Doften är av humle, friskt och härligt, lite Choklad, aningen vinäger och någon krydda. Röstlund och jag finner även en sträv doft av något rött bär. Smultron utbrister Röstlund. Men han vågar inte dra till med jordgubbs the en gång till med tanke på mobbingen senast! Det är en helt underbar doft i sin helhet i alla fall.

Smaken är komplex, frisk och söt. Man känner humle beskan men den är bara där som en stabil ryggrad som håller resten av smakerna flytande. En annorlunda kryddning, smakar som chili choklad. Chipotle säger jag glatt och Röstlund instämmer. Det är här jag kommer på det. Smaken är nästan som den där cederträds lagringen, den torra peppriga smaken som i Jai Alai. Det är alltså en torr finish av chilichoklad samt chokladsötma och rökmalt. Förstår ni komplexiteten i det? Det sjukaste av allt är att balansen är ett nyckelord i stora bokstäver!
Munkänslan är för övrigt halvfyllig.

Efter att ha konsulterat flaskan så stod det på framsidan att det är en lagring på cederträ.

Ölet avnjöts för övrigt till tonerna av Sultans of swing på Röstlunds vinyl spelare. Kunde inte bli bättre!?!

Cigar city - Bolita Brown Double Nut Brown Ale

En double nut brown ale. Brown ale är en ganska vanligt förekommande öl I framförallt Nordamerika.
Här i Sverige ser man inte den så ofta. Mest känd är väl Newcastle Brown ale, från USA känner de flesta svenskar till Brooklyn Brewerys Brown ale eller Avery Ellies Brown ale. Personligen föredrar jag den andra. Brown ale är inte en favorit annars. Den bara är där som ett trevligt alternativ, gärna till middagen.

Jag har själv satt i mig en hel del nut brown ale, framförallt när jag varit i Kanada där dom gör mycket av den sorten. Men det var vid vårt besök i USA förra sensommaren jag fick upp ögonen för det. Först Dogfish Head India Brown ale och sen Smyttunose Really old brown dog.


Systembolaget lanserade nyligen denna Double nut brown ale med namnet Bolita brown ale från Cigar City. Den är ett måste i min CG följetång. Det är ju inte helt enkelt att få tag på öl från bryggeriet i Florida. Jag delade denna stora fina flaska med min kamrat och Ölrådskollega Röstlund. Som ni kanske ser på bilden är detta från i påsk!

Precis som gårdagens Jai alai skummar den på friskt och det blir ett läckert ljusbrunt skum av den annars bruna, men genomskådliga, drycken.

Doften är precis som ett snickers, det är Choklad, kola och nötter men även en del kinesisk soya.

Smaken den är slående av choklad. Tyvärr så blir det lite för sött för våra smaker. Det är precis som titeln antyder en viss smak av nötter. Ölet har dock en väldigt bra maltighet som grund och botten. Skulle gärna sett en annan form av öl på denna typ av maltighet. Man känner en viss efterbeska i den torra eftersmaken. Väldigt torra eftersmaken ska man nog säga.
En generös ABV på 9%

Cigar city – Jai Alai Cedar aged, humidor series.

Nämen vad sägs om lite Cigar City? Fyra raka på fyra dagar? Jag fick inspirationen av att läsa om hur Weine på Casabeerblog har åkt till Tampa i Florida för ett besök.

Jag kom i kontakt med Cigar city första gången på The Blind Tiger i New York. Tyckte inte att det var någon höjdare, men så gick temperaturen ner lite och jag blev väldigt glad för den. Mitt andra intryck blev en imperial stout vid namnet Marshal Zhukovs. Det var en av de godaste öl jag provat i mitt liv!

En IPA som är väldigt god lagrad på cederträ. Ja ni har nog sett det förr. Som surfarna i Grain med Sam från Dogfish Head på Brewmasters. Nej jag totalvägrar att kalla programmet vid dess svenska namn, då jag anser att namnet är väldigt dåligt översatt. Bra program som gick på Discovery annars för er som missat det.


Först måste jag berömma den mycket snygga flaskan. Jävligt läcker!
Skummet är tjockt som vispgrädde och vill inte falla samman, väldigt imponerande skum! Okey, jag vet är det är lite nördighet i att kolla på skummet så länge. Ni skulle hört min sambo. Som vid minst tre tillfällen frågade mig om hur spännande det kan vara att titta på skum.
Efter ett tag hade jag ju så klart tröttnat på det och drog fingret genom skummet och det blev som en krater. Skummet rörde sig inte det minsta. Som när någon snubbe i bilen öppnade röda havet. IMPONERANDE!! Nej nog om skum. Det blir nog inte en rolig läsning av det!

När jag luktar på det så är det förvånansvärt. Det doftar inte alls mycket. Men efter åtskilliga försök, samt lite näsa i ölet, så känner jag en doft av ett tropisktfruktland och en del pomerans.

Smaken är annorlunda…oerhört annorlunda!
Smakar nästan som doften, dvs tropiska frukter. Nästan som en ananas med lite humle. En väldigt bra efterbeska! Till och med sambon gillar det! Det är ett bra tips. Klart att hon får smaka när hon har sett mig beundra skum i ca 20 minuter. Jo jag gillar detta, men det är lite saker som stör mig. Cederlagringen medför en peppar smak, den blir dessutom lite torrare och gräsig. Hade kunnat vara fyndigt och säga träig…och det gjorde jag! Nja, det är som sagt gott. Men jag föredrar nog en vanligt Jai Alai.

Jag ska för övrigt till Kanada i sommar, då ska jag ta med mig lite cederträ hem från min vän Warrens firma. Han driver nämligen en sawmill som fokuserar på cederträd. Detta innebär att jag nu inbjuder Olsson och Eberlund till cederlagrad IPA bryggning i sommar.

Vi kör i sommar klockan tre….ok?

Dagen släpp försvann fort!

Dagens släpp på Systembolaget försvann i högsta fart. Eftersom det släpptes 12 flaskor Bat Out of Hell från samarbetet mellan Flying dog och De Molen till Sthlm, Göteborg och till Malmö så tog alla slut på under 2 timmar!

Min kollega Karl måste utses till Dagens Hjälte. När jag själv satt på utbildning under förmiddagen så var systembolagets saldo nere i 3 flaskor, alla dessa i Malmö, då tog han bilen och slet åt sig alla tre. Dvs en till mig också!



För övrigt fick jag med mig en Bolita Brown ale, 3 red horizon, 2 dark horizon och en Black albert. Jag skulle egentligen bjudit på den på ett ölråd, men jag har druckit upp dom ölen så jag fick helt enkelt uppdatera förrådet istället!
Jag stog åter över Sierra Nevadan då jag tycker att det är ett överpris när vi betalade strax under 100 lappen i New York för dem. Synd för det är mycket goda öl.

Ikväll är det ölråd hemma hos Henning, då blir man upphämtad i en gammal lyxig Jaguar. Det är en fredag man har sett fram emot.