2012-08-30

SBWF 2012

Ett ordentligt inför inlägg kommer att komma. Så även vad jag/vi sysslat med på senaste.

Men här har ni vad jag och Kristopher kommer att göra den 27/9. På lördagen blir det häng i Stockholm med våra vänner uppe i hufvudstaden.

Vi går med andra ord från en styrka på 6 till 2...

Som sagt mer info och en troligen legendariskt införinlägg, dock inte på Ölrådet...cliffhanger...

2012-08-16

South Plains Brewing släpper ut sitt första öl en APA. Ölrådet ger dig en exklusiv förhandstitt

Som första ölblogg i Sverige är det med viss ära man släpper på kapsylen.
South Plains Brewing är som ni förstår ett bryggeri från de södra slätterna och rättare sagt Malmö.

Bryggmästaren Jeff är en amerikan bosatt i Sverige och vill brygga öl till människor som är ölintresserade. Med andra ord, bryggeriet ölnördarna har längtar efter.

Personligen var jag inbjuden på invigningen av bryggeriet som jag skrev om här.

Första ölet ut är alltså en APA. Det betyder Amerikansk Pale Ale och är inget skämt. Jävla Expressens skit skvallerpress mög. Skriv inget om öl när ni inte kan något om det.
Ber om ursäkt utspelet men skit ska skit ha!

En grumlig aprikos liknande färg med ett litet vitt skum.  En snygg etikett och utsikt över riktiga skånska slätter. Jag bor ju på landet!

Man kan ja det sämre när en otrolig humledoft bankar på dörren. Jag känner det direkt, favorithumlen Centennial är med i leken! Det ger en härlig humledoft och en doft av jord och gräs. Inga direkta feldofter, vilket imponerar på mig.

En APA för mig är lättdrucken men ändå frisk och smakrik. Så här smakar då South Plains APA.
Man får en härlig käftsmäll för man är inte riktigt redo för det eftersom doften är tillbakahållen.
Men kusken i sulkyn släpper tyglarna i smaken.
Väldigt mycke humle, utan att bli en humlebomb. Det är friskt, det är massvis med citrusfrukter.
Mango och sharonftukter pressas ut till det yttersta.
Ändå finns det en viss syrlighet i ölet. Troligen från pacific gem humlen. En humle jag ofta är lite kritisk till. Men här i är den bra.

Man kan nog tycka att den är lite väl kolsyrad, men det ger sig rätt fort och ger en riktigt trevlig munkänsla!

Härlig lång efterbeska som ger ett hitt helhetsintryck. Jag har stor tilltro till South Plains kommande drycker!

Avslutar med att citera etiketten "carpe cervisiam" fånga ölen. Undra när shabby chick (eller som vi säger i Skåne skabbet skick) damerna skriver det på sina vita tavlor.

2012-08-15

R.I.P Jan Girardin

Det är med stor sorg jag meddelar att Jan Girardin har lämnat vår jord. Skaparen av bland annat Black Label 1882. En av mina favorit Gueuzer.

Skänk en tanke åt Jans familj och håll glaset högt för Jan Girardin...

2012-08-13

Far i Hatten tappar alkoholtillstånd - Uppdaterad

Det är med stor sorg jag meddelar att Far i Hatten i Malmö förlorar sitt alkoholtillstånd.
Vad som har hänt är i nuläget oklart, iallafall för mig,, läs mer om det nedan. Men det är fruktansvärt tråkigt att höra.

Far i Hatten är ett av de mindre ställena i Malmö med ett bra och billigt ölsortiment. Till det har man alltid bra mat. En plats mitt inne i folkets park där man dessutom stoltserar med en av stans mysigaste uteserveringar.

Rädda vår hatt! Ge dem tillståndet tillbaka!

Här kommer ny information från Skånskan:
- Orsaken är ekonomisk misskötsamhet. Ägaren har inte betalat skatter och fått indragen f-skattsedel, säger Per-Erik Gällblad, ställföreträdande enhetschef på Tillståndsenheten.

Beslutet togs i torsdags av Sociala resursförvaltningen och gäller med omedelbar verkan. Förbudet kommer gälla i tre år. I beslutet står bland annat bolaget vid upprepade tillfällen restförts för skulder på skattekontot avseende betydande belopp.

- Han har inte varit så skötsam som alkohollagen kräver, avslutar Gällblad

Det är alltså om 3 år man får gå tillbaka till Far i Hatten. Vem vet, då kanske Ölrådet samlas med vänner och låter barnen springa runt och åka karusell när papporna får ta sig en 11 pilsner?

2012-08-03

Nytt vintage rekord på en sån där underbar kväll, del 2

Som utovat kommer här del två av den vansinniga kvällen vi hade. Framförallt är det väl dagens inlägg som är det mest spännande.
Här kommer det nytt rekord och ett nytt bästa barley wine jag någonsin har smakat. Nu följer del två av min, Mange, Thorsten och Patriks lördag i Vellinge.

Vi börjar med det dom flesta vill se. Personbästa i vintageöl ligger nu på år 1953. Mangus hade lyckats fiska med sig en liten liten brown ale från England. På etiketten står det Simonds Coronation Ale. Vidare läser man att den är ett speciellt datum JUNE 2 1953.
En snabb googlong gjorde att vi kom fram till vad det var. Coronation betyder kröning och den 2 Juni år 1953 kröntes Drottning Elizabeth II. Jävligt coolt att vi nu sitter på en av mina uteplatser och knäcker en öl som är i drottningens ära.

Skit i henne nu, det här var ju kunligt, inte bara för hennes skull, nytt rekord med ett öl som smakade...ja vad smakade det egentligen. Det smakade inte så mycket, och därmed inte helt olikt en Newcastle brown ale. Lite sötare och lite mer nötter. Men annars var det ingen sensasion. HALLÅ den var från 1953, det är klart att det var en sensasion!
Fler bilder på bland annan flaskhalsen kommer längre ner i inlägget.
Nästa öl var då svårt att toppa. Men det ska ni veta, det lyckades vi med. Fram kom en Eldridge Pope Thomas Hardy från mitt födelseår 1983.
Ja herregud, det går inte beskriva med ord om hur gott detta var! Nästan 30 år på nacken och det är nu detta barley wine är som bäst. Alla pusselbitar har hittat rätt! En öl som påminner lite om ett riktigt gott portvin, det är dadlar och det är sirap. Det är värme och det är glädje, det är ett magnifikt mästerverk som är så balanserat att det är löjligt!


Vi går vidare innan jag börjar tänka för mycket på det. Men hur lätt är det när nästa öl är ett öl från Cantillon? Ja det brukar inte vara så lätt. Framförallt när det är en Cantillon Fou Foune.
Aprikoser mina vänner, det är precis det smaken är av. Aprikoser så det sjunger om det. Denna öl var ett par år gammal så jag antar hur den smakar när den är färsk. Det är en härlig suris med dessa aprikoserna till.


Vi bytte surt mot sura med en Mikkeller Spontankoppi. En lambic med kaffebönor i. Tyvärr så blev ölet lite av en besvikelse då man inte alls kände av så mycket av kaffet. Det är en god öl, absolut, men man förväntade sig lite mer kaffe.


Vi var nu tvungna att hoppa från dessa helt vansinniga öl och dags att dra in lite humle och då fick det bli en Hop Dam från Hoppin Frog.
Ljuvliga humlebomb! Den är riktigt bra, det är attack på attack med humle och det är trots det inte alls spretigt. En väldigt bra maltkropp som håller ihop ölet.

Kvällen rusade sen iväg av bara farten och mina smaklökar tappade mer och mer och mer. Det blev en Amager Rugporter som smakade vädigt bra, det kom en Ö is for Awesome en collaboration av 8 Wired/Nögne Ö. Dessa två var väldigt goda, men de lämnade inget vidare avtramp.

Det gjorde däremot kvällens näst sista öl. Även detta en collabotation av ett amerikanskt bryggeri och en dansk bryggare. Three Floyds/Mikkeller Ruggoop är ett barleywine på råg. Råg i ryggen får man verkligen av att dricka ölet. Det är rivigt och tungt med rågen som bas och när det sedan tillkommer en riktigt bra humlesats som ger ölet mer liv och ger det en väldigt härlig arom och framförallt en smak som värmer upp kroppen i sommarnatten.

Sist ut blev en Jester King Black Metal. En Imperial stout som jag tycker är ltie för tunn och smakade inte så mycket som man hoppas på. Jag har gett den tre försök nu, men nu åfr det vara nog. Det är en cool flaska och jag älskar metal musik, men ölet får stanna på hyllan!
Kvällens alla öl på bild och även lite bonus bilder på Simonds Coronarion och en på Thomas Hardys baksida.

 





2012-08-01

Nytt vintage rekord på en sån där underbar kväll, del 1

Detta inlägget är uppdelat i två inlägg.
Först och främst för att jag inte har bilder på alla ölen, vissa öl ville jag gärna ha på den fina kameran istället för att använda mobilkameran som jag oftast använder.
Vårt nya personliga rekord för tex vänta lite på sig då det är ett öl som ligger på kameran, som just nu befinner sig i Stockholm med min sambo Vilse.
Värt att notera är att tidigare rekord var Hansens Oude Gueuze från 1955
Det hela började med att Mange kom över och jag hade redan lovat honom att han skulle få prova en riktigt fin öl som han tidigare inte hade provat. En Drie Fonteinen - Golden Blend. Det ända ölet i sitt slag. Det är en blandning av 1, 2 och 3 årig lambic som är sjukligt god!

Riktigt härlig och verkligen en ölets svar på champagne. Helt underbar! Eftersom detta var ett öl man kunde få på Sour & Bitter hade mina två andra gäster Thorsten och Patrik redan provat det.
Herrarna fick börja med varsin öl från Stone, en IPA och en Ruination. Två öl som Thorsten helt missade att få beställt när Great Brands lancerade via deras förbokning av Stones öl.
Herrarna fick sen sätta sig till bords och kvällens klassiker kom fram. Musslorna kokta i Rodenbach Grand Cru. Men denna gången hade jag äntligen vågat hotta upp dem med lite småbitar av stekt chorizo. Detta är en rätt som jag tidigare har ätit på Colicchio and sons. Då åt vi det till en Ommegangs Abbey ale, och eftersom det gjordes år 2009, så tog vi en Ommegangs abbey ale från 2009!
Ett öl som verkligen passar till musslorna och med sin sötma men ändå kraftiga kropp. På tal om det så tog vi som andra öl till denna en Cuvee van de Keizer från 2007.
Denna magnifika och mästerliga kejsaren av belgisk öl. Den är sannslöst välbalanserad och yckket god. Bryggs av belgiska bryggeriet Het Anker.
Nästa öl kom också från Het Anker. Men ingen av oss hade någonsin hört talas om den tidigare. Hur Magnus kommit över den är fortfarande ett mysterium men det var en öl från år 2000 med namnet Mechelse Reuzen bier. Ett öl vi inte vet mycket om mer än att man bara gör det var 25e år.

Ölet var en vänligare historia som inte går till historeböckerna som en smaksensation. Men det var en typisk Het Anker öl. Det är riktigt välbryggt och det finns inga direkta felsmaker, ganska mild och ändå lite gåtfull.

Vi fortsatte på spåret med en belgisk saison, men från USA denna gång och även denna bryggd av Ommegang år 2009. Vi pratar om en Ommegang Hennepin. Ommegang är för er som inte vet för övrigt ägt av Mortgaat. Samma familj som äger Duvel.
Hennepin var dessutom den första saisonen som är bryggd i USA. Ölet är väldigt gott och friskt och det kommer en hel del smak av apelsin.

VI bytte sen helt och hållet med en pale ale jag fått av min kollega från Spanien. Edgards pale ale av ales agullons. Inte heller något man kommer att komma ihåg direkt. Men det kommer man av nästa öl. En helt vanlig Cantillon Blåbär.

Ett av världens mest hypade öl. Amerikanerna knackar på dörren för att få tag på den. Dom är som galna, precis som vanligt, för att få tag på dessa ölen. Man känner inte så oerhört mycket smak av blåbären. Det är en god öl, men den är nog tyvärr i kattegorin Överhypad! Kul att Patrik hade detta öl med sig, jag hade precis satt en på kylning. Men som ni kanske förstår så är den nu i Californien och en kille som heter Tom.

Förutom det hade han även med en Dark Hops från Beer Here. Han sa att den nog var gammal men den kanske är god ändå. Sanna mina ord, den var riktigt bra. Humlen var mer eller mindre borta, men bakom detta öl var det en riktigt trevlig maltkropp med mycket toner av choklad och en liten liten hint av salmiak.

Sista ölet jag orkar skriva om i detta as långa inlägg blir Thorstens första bidrag och det jag nästan blev med spänd på. Cigar City Improv (eller Improvisacion som den egentligen heter). Ett öl som förklaras som en oatmeal rye inda brown ale.


Rakt översatt är det en havregryns råg brown ale med mycket humle. Ja inte uppfattade man den så iallafall. Klart att smaklökarna hade börjat dö ut lite, men det var nog just det som var problemet. De var bara uppvärmda. Tyvärr så blir ölet lite för mycket smaker till höger och vänster att det inte blir någon direkt smakupplevelse av den. En kul öl, men tyvärr når den inte riktigt upp till det jag hade hoppats på.

Resterande uppdatering får vänta lite på sig! Imorgon eller på fredag kommer det. Då blir det Fou Foune och gammla öl!