Deschutes - The Abyss

En lördag som denna när min älskade vän Premier legaue har återvänt till världen är det väl dags att ta fram denna storhet från Bend i Oregon.
Många gånger har jag velat pröva The Abyss, efter att ha läst så mycket fin kritik tidigare. Oftast bygger jag upp en förväntan som inte alltid möts.

Detta är en 2010 reserva och delades mellan mig och Röstlund.

Flaskan är rätt snygg, med en matt mörkare räd färg och en svart spricka i. En svart dryck med ett mörkt, brunt skum.

Doften är av choklad, nästan som finaste cacao. En rökighet trycker fram och man känner även en viss doft av bourbon.


Vid första smaken blir det spontanljubel!!
Deschutes - The Abyss är sannslöst komplex. Men det är en otroligt lätt dryck. Man trodde att den skulle vara tjockare och kraftigare.
Smakar som Vilses lakritschoklad. En bitterhet från mörkaste choklad. Röstlund klämmer nu till med att det smakar eldigt och han har en stor poäng i det. Det vi kommer fram till är det är en torr eksmak och spritsmak från bourbon lagringen. Det är en lång eftersmak av bourbon, choklad och framförallt dess bitterhet.
Viss sötma av troligen lite mörkare sirap. Med sötma i doft än i smak dock.

Efter uppphällning två, ja det förändrast drastiskt.
Det är ett öl som växer nått oerhört. Nu är det mycket chokladsmak. Ölet känns genast fruktigt och med mer laktirs. Mindre eksmak men med en väldigt bra touch av majsspriten.

Till detta åt vi en Gruyere som passade lysande till. Men det är klart, när passar inte en gryere?