En fin ölkväll med goa tradeöl

Som jag berättade så hängde vi lite i Kävlinge innan Mikkellers beer makers dinner.
Alexi sa att det var första gången han stannade i Kävlinge frivilligt.
Vi hade ju redan börjat med en Russian River Pliny the Elder.

Vi fortsatte och drack ett öl från Kanadensiska Driftwood, som heter White Bark. Ett veteöl med koriander och apelsinskal.

Gripen lös med sin frånvaro och vi drack en öl som Alexi hade med från Helsingborgs hembryggargille. Ett öl som blev helt fel, men ändå lyckats bli gott. Det var väldigt trevligt faktiskt. Fale hette ölet.

Vi fortsatte på hembrygt och med Brasserie Vellanche What saison. Ett fullkomligt lysande hembryggt öl med mycket smak av ingefära och appelsin. Doft av skumbananer som inte alls kändes i smaken.
När vi drack denna så dök även Gripen upp.

 

Nästa öl ut var Surly Furious. Vilket var en första för mig. Wow, den skrivs in som top 5 IPA i världen direkt. Den var grymt välhumlad, och ändå väldigt balanserad mot den söta maltkroppen.

Nästa öl ut var en riktigt fet öl. Hair of the Dog har länge varit ett favoritbryggeri och det blir inte sämre när Blafa åter slår till med en fatlagrad varriant. Denna gången var det Hair of the dog Bourbon Fred from the woods. En fatlagrad varriant av Fred. Riktigt bra öl!

Gripen hade med sig ett öl vi länge varit sugna på. Founder Curmodgeons better half, en old ale från Founders som är en maxad varriant av vanliga Curmodgeon.
Den är bryggd med melass och med lönnsirap. Det gör att den är betydligt sötare än sin vanliga varriant. Riktigt härlig smak av bourbon och av lönnsirapen. Som att käka en amerikans frukost.

Samuel Adams Triple bock från 1997, nuff said? Ett öl som är hatat av vissa, älskat av andra. Det var förvånandsvärt hur det svängde även hos oss. Blafa hälde över det till Alexis glas. Han och jag tyckte att den var riktig fin, Kristopher vad förvirrad och viste inte vad han skulle tycka och Gripen såg mest förvirrad ut.
Jag tyckte att det var en ganska platt öl, då den saknade kolsyra. Men det var riktigt bra smak. En del funk, som många gamla öl har, men även lite toner av congac och torkade aprikoser.

Alexi hade med ett öl som jag aldrig hade sett förr och det är inte varje dag man dricker öl från Nebraska. Ni vet delstaten som Bruce Sprinsteen sjunger om. Nebraska Brewing Co Black Betty imperial stout var en kaffe bomb! Det började med att man kände ekfatet av fatlagringen, men sen när man förväntade sig att vaniljen skulle komma fram kom istället kaffe, lite mer kaffe och ytterligare lite kaffe. Det är lite som med Speedway stout, en rejäl kaffesmäll.

Sista ölet för kvällen var en bamsing! Cigar city Hunahpu's Imperial stout Bourbon barrel aged.
Den var fan-tastiskt god! Svart som synden och tjock som kolasås. Härligt mäktig av choklad som bryt av med ekfat och vanilj. En ganska ordentlig smäll med bourbon.
En riktigt cool bira, sköljdes ner med en kuban. Inte dumt alls!

Haha, sa jag sista ölet för kvällen? Nej tänkte väl det. Vi knäckte nämligen en Pliny the Elder till efter det! Boom!