Pratade med Kristopher innan om hur Sarah Jessica Parker ser ut som en häst. Kom att täka på att britterna inte heller är det vackraste folket. Mitt huvud fungerar inte alltid som alla andras.
Hur som.
En av de sakerna som slog mig mest på SBWF var britterna. Jag viste sedan innan att britterna hade börjat komma tillbaka på den internationella ölscenen. Jag har själv alltid varit ett fan av den brittiska pubkänslan och har någon resa över sjön, inte bara för fotbollens skull utan även för att hänga på pubbarna. Ale serveras bäst i UK har jag sagt vid mer än ett tillfälle i yngre dagar. Jag har minnena från när man satt på pubben i London och man kunde dricka fyra fem kanonbra öl utan att man blev berusad. Här föddes en kärlek till 90 Shilling ale och min tid som lagerdrickare minskade stegvis.
 |
| En mycket ung Herr Balder dricker microbryggd pale ale i London |
Att britterna alltid hållt hög kvalitet har vi känt till sen många år. Men så hände det något.
Brewdog är en av pionjärerna. Punk IPA kom till de stora varuhusen och britterna började få smak för humle med högre alphasyra. Beskan kom som mer exotisk och inte bara som en besk smak.
IPA kommer ju trotts allt från britterna, men skottarna skakade återigen om landet och nu....nu händer det grejer.
I somras stiftade jag åter bekantskapen med öl från UK. Brodie Beer och the Kernel. The Kernel med sina välbalanserade inda pale ales och pale ales. Detta gav mig åter ett hopp om britterna.
Under SBWF hade Wicked Wine fått med sig Camden Town Brewery som jag dock bara provade två öl av. Deras Pale ale som var fullmatad med humle. Tyvärr hade jag precis druckiet ett Barley wine och det var inte helt perfekt. Men deras King Crimson som var en syrlig öl som legat på fat sedan i juni 2011! Christine som är något så ovanligt som en kvinna bakom spakarna var hemskt trevlig.
På tal om trevligt och brittiskt. Galatea hade med sig britter! Nu snackar vi mycket britter, och riktigt bra britter! Summer Wine, Moor, Red Church, Red Willow och New Wave.
Vi fräffade Stefan, eller Galatea Stefan som vi känner honom som. han stod och minglade lite med Andy Baker, Bryggaren på Summer Wine. Vi hälsade artigt och sen började vi snacka lite och det blev till att prova lite av Andys öl. Jag hade sedan tidigare smakat pale alen Oregon och berömde honom för den. Så tillsammans gick vi bort till Galateas monter. Stefan som var tvungen att jobba, lämnade oss med Andy och vi provade Diablo. Diablo visade sig vara en riktigt, riktigt bra IPA. Som perfekt då jag törstade efter en bra IPA. Krispig på något vis och väldigt god.
Andy skrattade till lite, men höll med om att det var en befogad fråga. Han nämnde att Brewdog faktiskt öppnat lite dörrarna för dem men att det var på tiden att man faktiskt vaknade till och att det är många fler på väg.
Vi snackade lite och sen dök även Cohort upp. Den svarta IPAn. Men så sa Andy att det inte var en svart IPA, det var allt en "Double Black Belgian Rye Pale Ale". elt nytt för mig. Men ölet var väldigt gott.
Jag trodde att det var allt, men så kom Andy på att vi måste prova dubbel IPAn Maelstrom. Nu snackar vi en riktigt färsk och riktigt god. Härligt frisk och grape och citrusfrukter. Klibbade sig fast i kinderna och i gommen och hade en riktgit göttig efterbeska.
Jag hoppas verkligen vi får se mer av Summer Wine i Sverige. PIK!
Provade även ett öl från Moors - Old Freddy Walker. En Old ale som var väldigt spännande. Jag viste inte riktigt vad jag skulle tro om den. Det var klart spännande som jag gärna provar igen.
Drink Moor beer som dom själva sa!
2 kommentarer:
Old Freddy Walker var väl portern? Den tyckte jag var riktigt bra.
Lite sen på bollen, men: superglad att se att de mer framåt brittiska bryggeriena gradvis börjar dyka upp i Sverige! Som du säger är det mycket som har hänt i England bara på de senaste två-tre åren.
Skicka en kommentar