På Torsdagen den 29/9 klockan 15.00 öppnas dörrarna.
För vissa av oss är det precis då en Ölbloggarträff anordnad av Johan "Portersteken" Lenner.
Ett väldigt trevligt sätt för många av oss nördar att träffas och utbyta lite erfarenheter.
Vi kommer att fortsätta i Stockholm runt bland de sköna krogarna man alltid hört om!
På tal om just det så körde jag, Kristopher från Kornmalt och Humlekottar samt Grip från Gripen av öl en för ölfestival hemma hos mig i lördags.
Jag och Kristopher snackade ihop oss för att ta en för öl på Bishops, Savoy. Men en HEMSK sak har skett. Man har stängt! Jag var i upplösningstillstånd när jag satte fart mot Green Lion istället. Klart bra att man har fina alternativ!
Det visar sig att man bara renoverar, det kommer alltså tillbaka. Vet ni, nu är jag glad igen!
Valpen Grip var försenad. Man har inte lärt sig hyfs i den åldern, eller så lever han efter tesen att fint folk kommer försent!
Jag och Kristopher nöjde oss med en fin fin Green Flash Imperial IPA ute på min balkong.
När Gripen sen gjorde en bejublad entré; ja vi visste att han skulle bli sen så vi var inte bittra.
Bitter var dock första ölen vi provade. Green Flash - Le Freak. En hybrid av en Belgisk IPA och en Tripel. Och det var riktigt gott! En torr upplevelse men med en bra beska och mycket frukt. Denna måste jag ha tag på igen.
Vi fortsatte på IPA-spåret och klämde i med en Maui - Big Swell. Första gången jag provar öl från Hawaii. En god IPA bör sägas.
Vi fortsatte med en öl som gått ut i datum, men det visade sig att Rogue - Mocha Porter inte alls förlorade på att vara gammal. Förvånandsvärt mycket smak på dryga 5%.
Sen gick vi på en gammal Ölrådsklassiker. Men nu en lagrad Unibroue - Maudite som köptes in under vinter OS i Vancouver 2010. Ölen var dock från 2009. Lika bra som vanligt!
Sen var det dags för en saison i The Lost Abbey - Red Barn Ale. Den var god, och bröt av de andra väldigt fint med sin mjuka och friska fruktighet.
Flying Dog - Horn Dog Blev en tung pjäs efter Lost Abbeyn. Ett av de Barley winer jag tycker är lite sämre ibland. Denna kom i helt rätt läge och kom in bra med sina torkade aprikoser och fikon.
En annan Kanadensisk klassiker är Dieu du Ciel - Solstice d'Hiver som inte är ett julöl, men väl ett vinterbarley wine. I min mening är dock alla barleywines vinteröl. Hur som helst, jag fullkomligt älskar detta öl. Som bjuder till på alla plan.
En annan ny välkommen ölkännedom får jag tacka Gripen för. Eller ska jag tacka hans mamma som köpt den åt honom? Han tog med den så tack Grip! Lancelot - Telenn du är ett svårplacerat öl. En mörk öl på låga 4.5%. Men även det bjuder till trevliga smaker av ekfat, caramel och lite choklad.
Nu var det dagst att vända på bladet igen. För när De Molen bjuder till får man se upp. De Molen - Weer & Wind bourbon B.A. var återigen ett öl jag aldrig provat. Fy för i helvete vad den ställde till det för både lukt och smaksinne! Precis vad jag uppskattar! Den var väldigt speciell. En bourbonlagring som ger en smak, men den blir ganska söt och det smakar lite vanilj och russin. 16.2% var inte så lite klockan 1 på natten!
Sist ut var den mäktiga pjäsen Alesmith - Speedway Stout som nog inte riktigt fick ut alla smaker efter De Molen. Men så sannslöst bra öl det är! Jag gar omdömet Lycka, Underbart vid ett Ölråd. Jag vidhåller min klockrena tia och drömmer mig tillbaka till den komplexa smaken som kulminerar i choklad, rostad malt och kaffe. Allt i en balanserad helhet.
En sak vi absolut måste göra om!
