En kväll med ölmat(?) och öl i focus

I höstas var jag i Amsterdam och Kristopher mer eller mindre tvingade på mig en flaska Cigar city Marshal Zhukov. Jag hade provat den på fat på Blind Tiger Ale house i NYC för något år sen och vek mig lite för priset på flaskan. Men så övertalade han mig att köpa flaskan som redan då hade ett år på nacken.
Kort efter ville Gripen och Blafa köpa in sig på flaskan och då kom jag på ideen med att bjuda in vännerna på en ölkväll med focus på just den flaskan men även på en tre rätters som alla hade den röda tråden att allt var tillagat med öl. Mange blev också inbjuden, det förtjänade han!

Först ut var Rodenbach Grand Cru kokta musslor.
Super enkelt.
Man köper 5 st Rodenbach grand cru, två nät med blåmusslor, två lökar och ett par lagerblad.

Skrubba musslorna i kallt vatten. Släng dem som är sönder och de som är öppnade. Eller om de är öppnade så banka till dem relativt hårt, stänger den sig inte då så är det bara att kassera.
Hacka löken.

Unibroe Quelque Chose

Sen häller man i ölen, löken, mussorna i en kastrull och toppar med lagerbladen (2-3 st). Jag delar dem i två kastruller, för att de ska ligga löst och det är lättare att hantera.
Denna gången gjorde jag dock en extra batch på Oppigårds Golden ale, blev gott, men inte lika gott.
Efter ca 8 minuter så är koket klart. Häll över spadet, med löken, i en ny kastrull och tillsätt matlagnigsgrädde. Koka upp med salt och peppar.

Eylenbosch Kriek vintage 1990

Lägg upp musslorna och häll över såsen. Almryd var impad och gjorde samma sak hemma sen. Men han toppade även med lite gräslök. Ingen dum ide!

Till detta drack vi först en Unibroe Quelque Chose från 2002, en hybrid mellan en Kriek och en brown ale. Ett öl jag sprang på när jag var på Khioskh med grabbarna.
Vi konsumerad även dessa under förrätten. Unibroue - Edition 2004, Fantome Chocolat, Gilde Ratskeller och en Eylenbosch Kriek från 1990
Sen mellan maträtterna chillade vi med en Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine och en Cantillon Lou Pepe Geuze 2008.

Amager Hr Frederiksen Swedish Red Wine

 Huvudrätten var en riktigt kul grej! En så kallad Beer but chicken.
Även detta är super lätt!
Du behöver följande, en hel kyckling, olja, salt, lite färska kryddor, rub (krydda) en öl på burk (inte 500 ml burk)
Torka kycklingen så att den blir torr, öppna upp skinnet med en sked, så du skrapar på kycklingen och inte på skinnet. In med lite goa kryddor där i. Så som salvia, gurkmeja, timjan och gärna lite lite vitlök.
Ta olja på händerna och se till att hela kycklingen är inoljad, se det som en sensuell massage om du vill...ehhh, eller? Sprid sen ut salt över hela kycklingen innan man gör samma sak med en rub. Själv hade jag en färdig rub från förra året och kan inte minnas helt vad jag hade i den!

När dett är klart kommer vi till själva opperationen! Slå upp halva ölet i ett glas, låt resten vara i burken. En i maten en i kocken som det heter!

Trä över kycklingen på burken, så att kycklingen sen kan stå upp genom att stå på burken och luta sig på benen. Se bilden.

Låt detta stå på grillen i hela 75 minuter, MINST, under indirekt grillning. Kom igen ni har väl en Weber?
Det blir faktiskt mer och mer saftigt ju längre det står, men mellan 75 och 90 minuter på en 2 kilos kyckling skulle jag rekomendera.

Ölet jag använde till koket var en Maui Brewing Bikini blond lager. Som inte bara är en av världens bästa lagers utan även ett stort internt skämt mellan oss som var på Stockholm beer and whiskey festival. Burken fick jag i födelsedagspressent av Kristopher och Gripen och ni kan tro att det var skratt när den kom fram! Men helt ärligt, man kan nog göra det på vilken burköl som helst. Men jag hade nog gärna privat igen på en veteöl.


Till maten konsumerade vi The Bruery Mischief som satt som handen i handsken!
Efter det så rullade ölen på fint. Fullers Vintage Ale från 2002, Cantillon Lou Pepe Geuze 2008, Mikkeller Black Buffalo innan vi äntligen går på kvällens huvudnummer:
Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout


Cigar City Marshal Zhukov's imperial stout

Detta är det vackraste öl jag någonsin skådat! Det var fullkomligt fenomenalt att bara snurra runt ölet och titta på det. Något vi gjorde under en längre tid. Att dricka det var inte heller helt dumt. Bästa ölet koncumerat 2012 (so far) är ett faktum!

När jag sen går in för att förbereda efterrätten, så händer det konstiga saker i trädgården. När jag kommer ut igen sitter Blafa med en Dansk Fadöl och en Brutal Brewing Cheap Thrils framförsig. Gripen kommer springandes och spottar ut det i min rabatt och jag undrar vad som egentligen hände. Mange erkände att han hade taigt med sig dessa öl och att det var för att se vad det smakade efter något så gott. Ja det såg väl sådär ut med tanke på Gripens reaktion!
På tal om Gripen och reaktioner, han hälde vatten i sitt glas efter Zhukoven, det var mer färg på det än på Cheap Thrils!

Efterrätten var även det en enkel historia. En vaniljglass med färsk mango serverat med en chokladsås på Carnegie porter. Min sista Carnegie porter från 2007 dessutom.

Till detta blev det rökverk, en Fonseca. Fonseca är en ganska mild cubans cigar som har en matt ton av vanlj. Riktigt bra till efterrätt och till Blackwahter suicide...
Vad det är? Jo det ska jag berätta. På bordet stälde jag fram Southern Tiers öl från Blackwather serien som är Jah-Va, Mokah, Oat, Choklad och Crème Bruele.

Southern Tier Backwater sucide

I just den ordningen drack vi dem, men med det faktum att jag slog upp en liten zipp från samtliga öl i ett annat glas. Detta ger då ett öl som är av samtliga Blackwather ölen. Om det var gott behöver vi inte distuktera. Sött var det iallafall!
Kristopher började må riktigt dåligt efter detta. Han trodde att det var cigarren då han inte är riktigt van vid att röka. Det är inte jag heller iofs, men jag kan abslut förstå honom. Jag hävdar dock att det inte var cigarren. Det var där där jävla Dansk Fatöl som förstörde det hela!

Jag, Mange och Blafa fortsatte kvällen med en Fritzale Imperial IPA och en Nögne Ö Sunturnbrew från 2009.
Efter all denna öl och all denna mat var det nu ingen som orkade mer utan dom for hem till sitt precis som Vilse åter steg in genom dörren.
Dagen efter var inte en av mina roligare kan jag lugnt säga!



Kvällens öl

Stort tack till Kristopher, Gripen, Blafa och Mange som alla hade med sig några riktigt bra öl och en mjöd som jag inte nämner något mer!
Vill ni läsa mer om ölen så tycker jag att ni borde detta som från Kristophers och Gripens blogg.
Öl i faboulösa Vellinge

Lambic från 1950, 60, 70 och 80 talet, en vanlig provning så att säga

Jaha, då var det dags igen.

En ölprovning som man sent kommer att glömma. Trodde att dessa skulle vara de sjukaste provningarna jag varit på någonsin. Då vi bland annat provade Thomas Hardy från 2004, 1994, 84 och 74. Här hittar ni dem, del 1, del 2, del 3 och del 4.

Denna gången ramlade jag Ronny, Thorsten in hos Magne tillsammans med Jonas och bröderna Ek eller Brekeriet som de flesta känner dem som.

Det var utlovat några sjuka lambics som ni kanske förstår av titeln. Direkt vi kom in så serverades det lite Carnegie Porter från 2005. De blev sedan även en från 2007, Ronny, som varit där lite tidigare hade dock 2004 i sitt glas. Det missade tyvärr jag.

För er som undrar, jodå. Det var ordentlig skillnad på 2005 och 2007. Den från 2005 var klart bättre i cholkladsmaken. Mycket krämigare och fylligare. Så nu lägger vi porters och grejer fram.

Välkomna till, ”Din sure fan, var tog humlen vägen?”

Vill börja med att berätta att detta är nedkortat duktigt, för jag hade kunnat skriva en roman om detta.

Kvällens start var en vertikalprovning. Detta mellan Timmermans Kriek från 2011 och en från 1971. Skillnaden på färgen är enorm. Se på bilden bara. Galet! Även smaken var det klar skillnad på. Den vanliga Timmermans Kriek är väldigt söt och artificiell medan den från 1971 är len och fin. Det luktar lite unket men det är absolut ingen fel på smaken. Härligt fruktig och ganska söt.

Timmermans Kriek 1972 vs 2011

Vi glider snabbt vidare till nästa öl, för det var väl lite för ungt med en kriek från 1971, ja vi drar till med en Haeyvert Kriek från 1958....femtioåtta!

Haeyvert Kriek 1958

Jag börjar direkt fundera ut hur många jag känner för är ens födda 1958. Ja det är mor, far, mormor, morfar och farmor....sen stannar det. Här får vi även lära oss att förr i världen använde man inte etiketter utan man drog ett vitt streck för Geuze och rött för Kriek. Lite historia är inget jag klagar på då det alltid är intressant att lära sig om den underbara drycken!

Ölet doftar även detta unket så in i bänken. Det luktar mer som ett avlopp än något annat. Man får en mindre chock då smakerna år mycket renare och framförallt av körsbär. Det är förvånansvärt syrlig.

Nja nu behöver våra hjärtan varva ner lite, så in på bordet kommer det en helt normal 3 Fonteinen Oude Kriek. Ja hur fasen denna nu kan vara helt normal. Jag gillar 3 Fontainen, men deras Geuze rankar jag klart högre än deras kriek. Det är dock en utarbetad kriek som är klart underskattad med tanke på vad den får tampas med resten av kvällen.

Vi lämnar krieken en sväng för att ta oss ann en helt vanlig Oude Geuze (Vieille) från Brouwerij Oud Beersel. Detta ölet finns på bolaget och är härligt friskt och gott.

Nu meddelas det att pausen är över, de senaste två ölen har ju inte ens 20 år på nacken. Två raka är nästan så att man skäms!

In på bordet kommer det en Eylenbosh Faro från 1988. Ja ropar jag och Andre till, vi var födda då! Detta ölet är fenomenalt! Det är en fin sötma från farinsocker och lite bränt socker. Jag tycker att det finns en matt humlesmak, men dom andra håller inte med. Däremot så kommer vi alla fram till att det är en härlig efterbeska och så kommer farinsocker smaken tillbaka. Riktigt fin!

Eylenbosh Faro 1988

Kvällens nästa är även kvällens i särklass bästa. Jag tror faktiskt att alla åtta tyckte att denna var bäst. Van Malder Geuze från 1966.

Nu kommer det att bli extremt svårt att förklara vad detta öl smakade. För det var så bra så bra så bra! Det är en syrlig öl som är makalöst balanserad.

Även denna har en mindre trevlig doft av avlopp och det är lite kork som följer med i vissa glas. Mitt bland annat. Men det försurade inte smaken det minsta. Himmelskt gott, finns knappt superlativ som kan täcka resterande ord om detta fenomenala öl.

Van Malder Geuze 1966

Nästa öl ut är Hansens Geuze, detta är kvällens äldsta och det är från 1955. Ja ni läste rätt, det är ifrån nitonhundraFEMTIOFEM!! Det är så sjukt att man inte riktigt vet hur man ska ta ställning till det. Ingen av ölen har ju varit dåliga än. Jag trodde inte att det skulle hålla, men jo jäklar nog fasen är det sjukt gott! Inte alls lika syrligt som de tidigare, men smakerna är fortfarande där. Har tappat lite av sin eftersmak. Eller ja det tror jag iallafall, jag är född på 80 talet, hur ska jag kunna veta detta? Hade varit väldigt kul att prova en som är helt färsk mot detta.

Hansen Geuze 1955

Kvällens provning avslutades med ett bonusöl som vi redan har provat tidigare. Det är Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale från 1972. Ett sött öl med bra maltsötmma som verkligen smakar lite som sirap och farinskocker. Smakar verkligen som ett utspätt barley wine.

Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale 1972

Här är allt som serverades under kvällen.

Carnegie Porter 2004, Carnegie Porter 2005, Carnegie Porter 2007, Timmermans Kriek, Timmermans Kriek 1971, Heyvaert Kriek 1958, 3 Fonteinen Oude Kriek, Brouwerij Oud Beersel Oude Geuze (Vieille), Eylenbosch Faro 1988, Van Malder Gueuze 1966, Hanssens Gueuze 1955, Roman Dobbelen 1972

När provnigen väl var klar så drack vi lite extra på kvällen. Det var inte några dumma öl då heller. Men de väljer jag att inte skriva något vidare om även om detta hade varit en fullskalig provning i sig.
Brewbaker, Berliner Art, Nils Oscar Rökporter 2007, Samichlaus 2006, Det Lille Bryggeri Vintage Julebryg 2009, Brooklyn Brewery Monster Ale 2007, Hornbeer Black Magic Woman, Abbaye des Rocs Grand Cru, Sigtuna Ace of Spades Imperial Stout och till slut en Abbaye des Rocs Brune.

Avslutningsvis måste jag säga att jag fortfarande är i chock. Det var helt fenomenalt. Bjuder därför på en sista bild, detta är etiketten av Timmermans Kriek från 1971.

Timmermans Kriek 1971

Fatlagrad Carnegie Porter 3,5

På tal om Carnegie Porter. Detta blir det tredje raka inlägget om just Carnegie Porter på Ölrådet.

I förrgår gjorde jag som min vän Almryd och köpte Carnegie Porter som jag skulle ha till maten. Gjorde en Chiligryta och jag tänkte ändra mitt recept och prova med Carnegie Porter 3,5. Kanon, finns ju även i minsta lilla butiken ute på landet.

Ja för er som inte vet så har jag lämnat Malmö för att flytta ut på landet. Har varken internet eller TV, men öl det har jag! Tillfälligt alltså, jag är ingen bohem om ni tror det.

Hur som helst. Jag tittade länge på flaskan och på ett av mina Westmalle glas som stod nydiskade på bänken. Jag kunde inte hålla mig. En i grytan, en i kocken tänkte jag.
Döm om min förvåning att det inte alls smakade som den där vanliga Carnegie Portern jag köpt tidigare. Jag la upp det på ”Untappd” och fick kommentaren. ”Vilken årgång” från min vän Adam.

I samma sekund som Adams kommentar når mig kommer jag på att Adam sagt i somras att man faktiskt dumpat fatlagrad Carnegie Porter i den vanliga mellanöls-varianten.

Så jag är en av de lyckliga som fått tag på denna fatlagrade variant! Vilken jävla fars att jag nyss dumpat dem i chilin!

Jag ger Röstlund fram till klockan 20.00 innan han ringer och frågar mig var jag handlat dem.
Men jag säger till er andra, ut och leta för dom kan finnas där!

En ölprovning från lagret

Jag och Röstlund var på samlad ölprovning hos Magnus som bjöd oss på några riktiga pärlor.
Kvällen började med en fatlagrad rom till några riktigt fina korvar från Korvhuset. Korvhuset som för övrigt ligger runt hörnet för mig och när min sambo föreslog att vi skulle flytta började jag sjunga på mellodin "jag har himlen runt hörnet" av Lisa Ekdal. Ett inte lika uppskattat inslag i vårt liv ihop. Nog om det.

Husets specialkorv gick ner riktigt bra till första ölet som var en Chimay Grande reserva från 2006. Grande reserva är för övrigt den stora blå flaskan.
Andra ölet var även det ett öl som borde passa bra till den kryddade korven. En De Lille bryggeri - Columbus. De Lille bryggeri är för övrigt ett bryggeri som har blivit en mycket trevligt inslag under många kvällar. Detta var en single hop ale med så klart Columbus humle.

Efter uppvärmingen drog Magnus fram två glas med whiskey. Jag som verkligen uppskattar god whiskey men inte kan ett skit om det (för att vara ärlig) vet inte hur man ska förklara detta men jag ger det ett försök.
Han och några till hade själva valt blandningen som sen blivit distilerat av Mackmyrra.
Deras Mackmyrra Reserva fick då jämföras med en Ardbeg Still young. Det var bara att krypa till korset och erkänna att jag uppskattade Ardbegen mer. Ardbeg är nog en whiskey att köpa mer av i framtiden för övrigt. Jag är ju fast i Bowmore, Laphroaig eller Lagavulin.

Efter det var det dags att prova två svenska jättar mot varandra. Carnegie Porter från 2007 mot Mariestads Porter från 2007.
Mariestaden har en imponerande doft men är dock en sötsliskig blaskig dryck. Carnegien har åldrats väl.

Efter detta var det dags för två riktiga storheter. Rogue - XS Imperial Stout från 2007 mot Great Divide - Oak aged Yeti från 2006. XS är verkligen maffig och väldigt komplex, mer beska men helt utan ballans. Fin rökighet och en god söt beska likt mörk choklad.
Yetin då? Bästa ölet för kvällen utan tvivel. Mindre komplexitet än i XS, men välbalanserad. En härlig pepparsmak i eftersmaken som man inte känner i den just nu.

Nästa öl som serverades var en Duvel Triple hop från 2007. Jag och Olsson provade denna tillsammas i vintras, fast 2010 års version. Läs gärna vad vi tyckte då Duvel Triple hop. Jag är mäkta imponerad över hur den åldrats. Humle brukar ju ha en tendens att dö ut då det är en färskvara. Nu höll den fortfarande hög klass och humlen verkade inte alls vara utdöd.

Deus Brut Des Flandres från 2007 fortsatte sen den belgiska anstormningen. Ölet bryggt på champagnejäst har vi provat även det från 2010, läs gärna om det Deus Brut Des Flandres . Nu har ölet glidit över till en julig öl med väldugt fina jästa smaker. Lite smaker likt dalar och några andra juliga kryddor.
Unibroue - 15. Jubileumsölet från 2006, bjuder på en mjuk jäst äppledoft och smaken är len och mjuk.

Sen var det dags för lite ölporr i vissa ögon. Två Cantillon från 2007 passar inte alla. Jag är själv ganska ny spontanjästa öler. Men det är faktiskt väldigt gott.
Cantilon Iris mot Cantilon Kriek. Två välbalanserade drycker som inte var så extrema och därför helt i min smak!


Men när man trodde att det var avgjort kom kejsaren fram. Gouden Carolus - Cuvee van de Keizer, även denna från 2006. Ett öl jag inte provat allt för många gånger, men det är i samma bra smak som det är i en Westvleteren 12. Blir lite enformig, men det kan man leva med när det är klockrent!

Sen drog Magnus fram Draken....nej inte den draken! Skärpning! Oppigårds - Drakens Dubbel IPA följt av en Beer Geek Breakfast från 2008.
Draken känner de flesta till och är en väldigt bra svensk dubbel IPA. Men den hade tappat ganska mycket nu.
En som inte tappat är Mikkeller - Beer Geek Breakfast. Smaken hade utveklats från när jag provade den färsk. Kändes även som om att den hade blivit fylligare och inte lika lättdrucken som vid färskare smakprover. En väldigt god sout!

Sen ville Röstlunds fru hämta upp oss, så det var dags att avrunda med ett stort leende på läpparna. Hoppas vi kan komma till fler lika bra ölprovningar!



Magnus, nästa gång tar vi min Speedway Stout. Men den får bara de som verkligen kan uppskatta den ta del av.

Eberlunds fem sommaröl

Eftersom Balder skrev om sina 5 sommaröl får väl jag också göra det.

Sedan vill jag påpeka att detta är det 100:e inlägget på Ölrådets blogg. Bra jobbat Ölrådet.

Funderat lite på vad jag tycker är bra sommaröl men det har varit svårt att komma på. Eller egentligen, att komma på några öl är inte svårt, däremot att skriva någon slags ranking på dem är desto svårare. Alla har sin speciella plats.

Därför kommer nedanstående lista att vara helt utan inbördes ordning och rang.

La Trappe Tripel

Land: Nederländerna
Alkoholhalt: 8,0 %
Färg: Mörk, gyllengul färg.
Doft:  Stor, nyanserad doft, inslag av kryddor, nejlikor, rökelse och torkade örter.
Smak: Smakrik, maltig öl med inslag av kryddor, torkade örter, nejlikor och pomerans.
Användning: Serveras vid 10-12°C till lagrade hårdostar eller till smakrika rätter av kött.
Pris: 19,90 kr (33 cl)

Detta är en favorit året runt egentligen men gör sig bra på sommaren. Dock lite farlig i solen kanske med sina 8%. Smakrik och lättdrucken. Dessutom löjligt billig i förhållande till mycket annat.

Nils Oscar India Pale Ale

Land: Sverige
Distrikt: Sverige
Alkoholhalt: 5,3 %
Färg: Bärnstensfärgad.
Doft: Fruktig, knäckig, humlearomatisk doft med inslag av aprikos, malt och pomerans.
Smak: Fruktigt, humlearomatiskt öl med viss knäckighet och medelstor beska, inslag av apelsinskal och ananas.
Användning: Serveras vid 10-12°C till smakrik husmanskost, gärna med rökta inslag.
Pris: 18.80 kr (33 cl)

En riktigt bra IPA enligt mig som egentligen inte bjuder på så mycket sensationer i sig men är väldigt bra balanserad med lagom beska som tilltalar mig.

La Goudale

Land: Frankrike
Alkoholhalt: 7,2 %
Färg: Bärnstensfärgad.
Doft: Fruktig, lätt humlearomatisk doft med inslag av aprikos, bröd, jasmin och honung.
Smak: Frisk, fruktig, humlearomatisk smak med inslag av aprikos, honung, bröd, jasminris och citrus.
Användning: Serveras vid cirka 8°C till smakrika rätter av fisk eller ljust kött, eller till kittostar.
Pris: 17,50 kr (33 cl)

En riktigt favorit. Enkel, lättdrucken men ändå smakrik. Inte speciellt komplex, bara simpel njutning.

La Trappe Witte Trappist

Land: Nederländerna
Alkoholhalt: 5,5 %
Färg: Något oklar, gul färg.
Doft: Stor, kryddig, nyanserad doft med inslag av apelsin, kryddnejlika och sirapslimpa.
Smak: Kryddig, nyanserad, något syrlig smak med inslag av apelsinskal, kryddnejlika och sirapslimpa. Jästfällning.
Användning: Serveras vid 6-8°C som sällskapsdryck eller till rätter av fisk och ljust kött, gärna med asiatiska inslag.
Pris: 13.90 kr (33 cl)

Ännu en från La Trappe men denna gång en veteöl. Veteöl är alltid friskt och passar fint på sommaren. Gillar denna holländska variant bättre än de flesta tyska, lite annorlunda kryddighet. Dessutom är den oförskämt billig, jämför med en Tuborg Guld 33 cl för 12.50. Lägg på 1.40 och få denna. Solklart val.

Carnegie Porter
Land: Sverige
Alkoholhalt: 3.5%
Pris: Runt 14 kr (50 cl) beroende på affär

Varför mellanölen och inte starkölen? På sommaren blir det kanske lite oftare spontana grillningar här och där även under veckodagarna och man kanske är lite lat som jag är. Istället för att cykla dit med grill och allt man ska ha till och dricka 1-2 öl kan man ta bilen och dricka en 3.5:a och sen kan man köra lagligt relativt kort stund efter. Ganska skönt ibland om man ska vara någonstans som är lite längre bort än vad som inte är jobbigt att cykla. Normalt stannar man ju en stund även efter maten....
Carnegie Porter mellanöl är ett bra val om man vill ha något som fortfarande smakar en hel del och den passar utmärkt till grillat.

Det var mina sommaröl som jag kunde komma på just nu. Relativt lättdruckna och hyfsat billiga öl är mitt sommarrecept.

---