Här kommer det nytt rekord och ett nytt bästa barley wine jag någonsin har smakat. Nu följer del två av min, Mange, Thorsten och Patriks lördag i Vellinge.
Vi börjar med det dom flesta vill se. Personbästa i vintageöl ligger nu på år 1953. Mangus hade lyckats fiska med sig en liten liten brown ale från England. På etiketten står det Simonds Coronation Ale. Vidare läser man att den är ett speciellt datum JUNE 2 1953.
En snabb googlong gjorde att vi kom fram till vad det var. Coronation betyder kröning och den 2 Juni år 1953 kröntes Drottning Elizabeth II. Jävligt coolt att vi nu sitter på en av mina uteplatser och knäcker en öl som är i drottningens ära.
Skit i henne nu, det här var ju kunligt, inte bara för hennes skull, nytt rekord med ett öl som smakade...ja vad smakade det egentligen. Det smakade inte så mycket, och därmed inte helt olikt en Newcastle brown ale. Lite sötare och lite mer nötter. Men annars var det ingen sensasion. HALLÅ den var från 1953, det är klart att det var en sensasion!
Nästa öl var då svårt att toppa. Men det ska ni veta, det lyckades vi med. Fram kom en Eldridge Pope Thomas Hardy från mitt födelseår 1983.
Ja herregud, det går inte beskriva med ord om hur gott detta var! Nästan 30 år på nacken och det är nu detta barley wine är som bäst. Alla pusselbitar har hittat rätt! En öl som påminner lite om ett riktigt gott portvin, det är dadlar och det är sirap. Det är värme och det är glädje, det är ett magnifikt mästerverk som är så balanserat att det är löjligt!
Vi går vidare innan jag börjar tänka för mycket på det. Men hur lätt är det när nästa öl är ett öl från Cantillon? Ja det brukar inte vara så lätt. Framförallt när det är en Cantillon Fou Foune.
Aprikoser mina vänner, det är precis det smaken är av. Aprikoser så det sjunger om det. Denna öl var ett par år gammal så jag antar hur den smakar när den är färsk. Det är en härlig suris med dessa aprikoserna till.
Vi bytte surt mot sura med en Mikkeller Spontankoppi. En lambic med kaffebönor i. Tyvärr så blev ölet lite av en besvikelse då man inte alls kände av så mycket av kaffet. Det är en god öl, absolut, men man förväntade sig lite mer kaffe.
Vi var nu tvungna att hoppa från dessa helt vansinniga öl och dags att dra in lite humle och då fick det bli en Hop Dam från Hoppin Frog.
Ljuvliga humlebomb! Den är riktigt bra, det är attack på attack med humle och det är trots det inte alls spretigt. En väldigt bra maltkropp som håller ihop ölet.
Kvällen rusade sen iväg av bara farten och mina smaklökar tappade mer och mer och mer. Det blev en Amager Rugporter som smakade vädigt bra, det kom en Ö is for Awesome en collaboration av 8 Wired/Nögne Ö. Dessa två var väldigt goda, men de lämnade inget vidare avtramp.
Det gjorde däremot kvällens näst sista öl. Även detta en collabotation av ett amerikanskt bryggeri och en dansk bryggare. Three Floyds/Mikkeller Ruggoop är ett barleywine på råg. Råg i ryggen får man verkligen av att dricka ölet. Det är rivigt och tungt med rågen som bas och när det sedan tillkommer en riktigt bra humlesats som ger ölet mer liv och ger det en väldigt härlig arom och framförallt en smak som värmer upp kroppen i sommarnatten.
Sist ut blev en Jester King Black Metal. En Imperial stout som jag tycker är ltie för tunn och smakade inte så mycket som man hoppas på. Jag har gett den tre försök nu, men nu åfr det vara nog. Det är en cool flaska och jag älskar metal musik, men ölet får stanna på hyllan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar