Lambic från 1950, 60, 70 och 80 talet, en vanlig provning så att säga

Jaha, då var det dags igen.

En ölprovning som man sent kommer att glömma. Trodde att dessa skulle vara de sjukaste provningarna jag varit på någonsin. Då vi bland annat provade Thomas Hardy från 2004, 1994, 84 och 74. Här hittar ni dem, del 1, del 2, del 3 och del 4.

Denna gången ramlade jag Ronny, Thorsten in hos Magne tillsammans med Jonas och bröderna Ek eller Brekeriet som de flesta känner dem som.

Det var utlovat några sjuka lambics som ni kanske förstår av titeln. Direkt vi kom in så serverades det lite Carnegie Porter från 2005. De blev sedan även en från 2007, Ronny, som varit där lite tidigare hade dock 2004 i sitt glas. Det missade tyvärr jag.

För er som undrar, jodå. Det var ordentlig skillnad på 2005 och 2007. Den från 2005 var klart bättre i cholkladsmaken. Mycket krämigare och fylligare. Så nu lägger vi porters och grejer fram.

Välkomna till, ”Din sure fan, var tog humlen vägen?”

Vill börja med att berätta att detta är nedkortat duktigt, för jag hade kunnat skriva en roman om detta.

Kvällens start var en vertikalprovning. Detta mellan Timmermans Kriek från 2011 och en från 1971. Skillnaden på färgen är enorm. Se på bilden bara. Galet! Även smaken var det klar skillnad på. Den vanliga Timmermans Kriek är väldigt söt och artificiell medan den från 1971 är len och fin. Det luktar lite unket men det är absolut ingen fel på smaken. Härligt fruktig och ganska söt.

Timmermans Kriek 1972 vs 2011

Vi glider snabbt vidare till nästa öl, för det var väl lite för ungt med en kriek från 1971, ja vi drar till med en Haeyvert Kriek från 1958....femtioåtta!

Haeyvert Kriek 1958

Jag börjar direkt fundera ut hur många jag känner för är ens födda 1958. Ja det är mor, far, mormor, morfar och farmor....sen stannar det. Här får vi även lära oss att förr i världen använde man inte etiketter utan man drog ett vitt streck för Geuze och rött för Kriek. Lite historia är inget jag klagar på då det alltid är intressant att lära sig om den underbara drycken!

Ölet doftar även detta unket så in i bänken. Det luktar mer som ett avlopp än något annat. Man får en mindre chock då smakerna år mycket renare och framförallt av körsbär. Det är förvånansvärt syrlig.

Nja nu behöver våra hjärtan varva ner lite, så in på bordet kommer det en helt normal 3 Fonteinen Oude Kriek. Ja hur fasen denna nu kan vara helt normal. Jag gillar 3 Fontainen, men deras Geuze rankar jag klart högre än deras kriek. Det är dock en utarbetad kriek som är klart underskattad med tanke på vad den får tampas med resten av kvällen.

Vi lämnar krieken en sväng för att ta oss ann en helt vanlig Oude Geuze (Vieille) från Brouwerij Oud Beersel. Detta ölet finns på bolaget och är härligt friskt och gott.

Nu meddelas det att pausen är över, de senaste två ölen har ju inte ens 20 år på nacken. Två raka är nästan så att man skäms!

In på bordet kommer det en Eylenbosh Faro från 1988. Ja ropar jag och Andre till, vi var födda då! Detta ölet är fenomenalt! Det är en fin sötma från farinsocker och lite bränt socker. Jag tycker att det finns en matt humlesmak, men dom andra håller inte med. Däremot så kommer vi alla fram till att det är en härlig efterbeska och så kommer farinsocker smaken tillbaka. Riktigt fin!

Eylenbosh Faro 1988

Kvällens nästa är även kvällens i särklass bästa. Jag tror faktiskt att alla åtta tyckte att denna var bäst. Van Malder Geuze från 1966.

Nu kommer det att bli extremt svårt att förklara vad detta öl smakade. För det var så bra så bra så bra! Det är en syrlig öl som är makalöst balanserad.

Även denna har en mindre trevlig doft av avlopp och det är lite kork som följer med i vissa glas. Mitt bland annat. Men det försurade inte smaken det minsta. Himmelskt gott, finns knappt superlativ som kan täcka resterande ord om detta fenomenala öl.

Van Malder Geuze 1966

Nästa öl ut är Hansens Geuze, detta är kvällens äldsta och det är från 1955. Ja ni läste rätt, det är ifrån nitonhundraFEMTIOFEM!! Det är så sjukt att man inte riktigt vet hur man ska ta ställning till det. Ingen av ölen har ju varit dåliga än. Jag trodde inte att det skulle hålla, men jo jäklar nog fasen är det sjukt gott! Inte alls lika syrligt som de tidigare, men smakerna är fortfarande där. Har tappat lite av sin eftersmak. Eller ja det tror jag iallafall, jag är född på 80 talet, hur ska jag kunna veta detta? Hade varit väldigt kul att prova en som är helt färsk mot detta.

Hansen Geuze 1955

Kvällens provning avslutades med ett bonusöl som vi redan har provat tidigare. Det är Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale från 1972. Ett sött öl med bra maltsötmma som verkligen smakar lite som sirap och farinskocker. Smakar verkligen som ett utspätt barley wine.

Roman Dobbelen Bruinen Flemish Brown Ale 1972

Här är allt som serverades under kvällen.

Carnegie Porter 2004, Carnegie Porter 2005, Carnegie Porter 2007, Timmermans Kriek, Timmermans Kriek 1971, Heyvaert Kriek 1958, 3 Fonteinen Oude Kriek, Brouwerij Oud Beersel Oude Geuze (Vieille), Eylenbosch Faro 1988, Van Malder Gueuze 1966, Hanssens Gueuze 1955, Roman Dobbelen 1972

När provnigen väl var klar så drack vi lite extra på kvällen. Det var inte några dumma öl då heller. Men de väljer jag att inte skriva något vidare om även om detta hade varit en fullskalig provning i sig.
Brewbaker, Berliner Art, Nils Oscar Rökporter 2007, Samichlaus 2006, Det Lille Bryggeri Vintage Julebryg 2009, Brooklyn Brewery Monster Ale 2007, Hornbeer Black Magic Woman, Abbaye des Rocs Grand Cru, Sigtuna Ace of Spades Imperial Stout och till slut en Abbaye des Rocs Brune.

Avslutningsvis måste jag säga att jag fortfarande är i chock. Det var helt fenomenalt. Bjuder därför på en sista bild, detta är etiketten av Timmermans Kriek från 1971.

Timmermans Kriek 1971