 |
| Dogfish Head Bitches Brew |
Miles Davies står för musiken och med tonerna av jazz låter vi oss sväva iväg.
Noterbart är att jag lyssnar på tung dödsmetall i vanliga fall så ölet borde inte passa.
Men en blend av en imperial stout (3/4) och en honungsöl (1/4) låter mycket lockande. För kompanjonen Röstlund passar allt som handen i handsken.
Dags för lite brew, Bitches brew!
En vacker flaska, med etiketten tagen från Miles Davies legendariska platta.
Doften är av kakao, kaffe, vanilj, charkuteri och viss syra.
Jodå vist får man lite honung av doften.
En härlig maffig öl, väldigt syrlig som chockar oss något otroligt. Väldigt vinös till sin början. Jag känner en rökt korvsmak och som ett helt slakteri. Röstlund håller inte helt med mig.
Riktigt härlig syra, men borde man inte känna honungen?
Nu börjar vi inse att ölet är infekterat. Vilket skit, men det är inte vilken skit som helst. Det är nämligen riktigt gott.
Tillbaka till syran, den är alltså inte sur, det är en smak av röda bär som lingon och röda vinbär.
Ölet är med andra ord väldigt komplext och det slutar inte här.Med lite värme i ölet förändras det.
Syran är kvar, men det kommer fram en ny ton av vanilj och även en hel del ek.
Viss sötma letar sig äntligen fram. Nu är komplexiteten total. Grymt gott och toppbetyg. Man kanske ska berätta för Sam vad han gjort, för det är sjukt gott.
En blend mellan kriek och imperial stout känns det nästan som.
Detta var en perfekt avslutning på en väldigt trevlig kväll, med god at och väldigt många skratt!
Nästa helg kommer jag åter att infinna mig hos Röstlund, men då är det dags för Ölråd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar