När vi tog måndagen och tisdagen till en ny nivå. Del 1 Måndag

Jag har tidigare berättat om hur vi lyfte på jantelocket och började rå skryta om hur våra vardagar såg ut.
Just det, det är så det funkar numera. Det började med att jag och herrarna från Kornmalt och humlekottar, Kristopher och Gripen, började prata om att det skulle vara kul att dricka sjuka öl en helt vanlig måndag. Några öl senare hade vi bokat en dag för ölande.

Kristopher var ledig dagen efter så vi andra fick ta det lite lugnare.
Vi började på sedvaligt manner, korv från korvhuset, men eftersom jag hade en sjuk craving likt en gravid kvinna så började jag tjata om matjessill som en galning.
Kortfattat så blev det även två burkar matjessill i påsen som kom med hem till Gripen i hans nya krypin i Lund.

Inte hade det tagit lång tid innan vi börjat syna Gripens nya fina lya och framförallt viken öl han hade hemma. Vi kom fram till att vi började med en Dogfish Head Raison D'Etre, ett öl jag själv har smakat på ett par gånger. Men blir aldrig sämre för det. Jag undrar för övrigt vad som har hänt med min bild på detta ölet? Hur som, detta är ett värmande och göttigt belgian strong ale med russin till tusen. Perfekt uppvärmning med 8 % rakt ut i blodet. Fina grejer!

Aja potatiens stod och började koka så vi slängde fram öl två. Ojdå, en Russian River Beatification råkade hamna på bordet. Batch 005 om ni undrar. Ett av de högst rankade amerikanska surölen. OCh surt var det. Ja dra mig i benet så surt det var! Men sannslöst gott. Tänk att jag för ett och ett halvt år sen sa att jag aldrig skulle dricka mer sura öler. Men idag är det hur fint som helst. Framförallt när det är hantverk som detta!

Maten kan vi hoppa, det var som vanligt sjukt gott med korv.
Utan vi hoppar på öl nummer 3. Ja det kommer från världens i särklass bästa bryggeri, Avery! Avery Brewing Co. brygger en serie med fatlagrade öler, och det kommer inte ut i många flaskor i handeln. Har för mig att av denna Sui Generis kom det ut dryga 150 lådor av.
Ölet är en suröl som är lagrat på olika träfat av ek. Spännande som tusan. Det märktes faktiskt för det var en uppsjö med smaker och det var olika delar av träfatet som kom in. Sjukt spännande med en suröl på hela 10,65 % ABV. Men av den märktes det inget.

Blenden är för övrigt fördelat enligt följande: 39% Cabernet Sauvignon fat, 35% Chardonnay fat, 13% Port fat and 13% Bourbon fat. Ja ni fattar så coolt detta är. Avery är kvar på täppan efter detta öl!

Men sen var det faktiskt dags att dra fram den stora tunka bajern. En Surly Darkness från 2011 som jag tradat mig till av en mycket trevlig herre i Uppsala.

Ett monster pryder varje år flaskorna och år 2011 var det en vampyr. Inte bara på flaskan är det ett monster, detta visade sig nämligen vara ett riktigt monster med grymma smaker i! Tjockt som olja när man hälde upp, men det kändes inte alls så tjockt när man drack det.

Det var en härlig komplex öl men sjukt balanserad. Det var smak, på smak, på smak. Det bara dök upp nya hela tiden. Framförallt så kände man smaken av choklad, som byttes ut av lite kaffe, viss fruktighet, russin, you name it. Det ända jag kan ge i minus var att jag ville ha den lite lite rökigare. Men helt ärligt, det var ett desperat kall för att ha något att klaga på.

Nej detta blir för långt. Jag återkommer med onsdagen då vi var trötta på att läsa om vilka roliga öl Kristopher hade smakat på i USA, så vi bytte ut honom och tog in Blafa istället.
Det kommer, det kommer som flickan sa!